Att ifrågasätta det självklara – kriminalitet bland muslimer i Malmö

november 18, 2016 Ingen kommentar »
Att ifrågasätta det självklara – kriminalitet bland muslimer i Malmö

I Guds namn, lov och pris tillkommer Honom
Välsignelse och frid vare över profeten Muhammad
och hans familj och följeslagare och alla som följer honom

Gud säger i Sin bok:

”Ni som tror! Var ståndaktiga i att stå fast vid rättvisan och vittna för Gud, även om det skulle vara mot er själva eller era föräldrar eller de som står er nära. Oavsett om ni är rika eller fattiga så är Gud före de bägge. Så följ inte era subjektiva böjelser ty måhända dömer ni då orättvist. Om ni förvränger ert vittnesmål eller vägrar, så ha kännedom om att Gud vet allt ni gör”.

När Sveriges ledande imam, Salahuddin Barakat, nyligen gick ut i media och tog avstånd från vissa unga muslimers kriminalitet och bad dem göra tawba så haglade Facebook-kommentarerna tätt. Främst från muslimer som kände att han var fördomsfull eller generaliserade eller talade osanning när han tog upp de dysfunktionella elementen bland många ungdomar från muslimska familjer i Malmö (se fotnot 1). Det måste emellertid understrykas att de allra flesta muslimer gladde sig över imamens yttrande. Ett flertal muslimska kriminella tog efter yttrandet kontakt med imamen för att göra bot och ändra livsbana. Det kan trots detta ändå finnas fog för att ta itu med det fåtal röster som kritiserade imamen.

Vissa muslimer började bedriva nahy ’an al-nahy ’an al-munkar (”förbjudande av det förbjudande av det onda”) genom att ifrågasatta imamens nahy ’an al-munkar (”förbjudande av det onda”) och kräva bevis på att merparten av de skyldiga för brotten är muslimer. Det var som om imamen ombads nedtysta det självklara.

I sin förtvivlan och frustration yttrade Salahuddin Barakat i ett facebook-inlägg:

Profeten ﷺ sa: ”Den som är medskyldig genom så lite som ett halvt ord i dödandet av en troende kommer möta Allah med ’Inget hopp om Allahs nåd’ skrivet på pannan.”

Låt detta vara en varning, inte bara till mördarna, men till alla som hjälper dem, skyddar dem eller på något sätt är medskyldig. Även om det är med så lite som ett halvt ord!

Tystnad är medskyldighet nog, men att aktivt försöka nedtysta det som alla ändå vet är ännu värre. Att imamen tog till orda om problematiken bland unga muslimska män är berömvärt, även om det borde vara en självklarhet bland landets imamer. Det är de rättslärdas ansvar att ta sig an samtiden och förklara lagen för folket i landet. Det är dessutom obligatoriskt för de som har förmågan och kunskapen att påbjuda det goda och förbjuda det onda (amr bi-l-ma’ruf wa-l-nahy ’an al-munkar).

Varje malmöbo känner till stadens demografi och dess växande kriminalitet. Ingen tjänar på att ljuga och dölja det uppenbara. Vi bör istället se imamens ord som en varning om att vi måste agera i enlighet med vår religion och sätta stopp för denna utveckling bland våra muslimska ungdomar.

Shaykh Salahuddin Barakat är uppvuxen i Malmös förorter och har under hela sin ungdom bevittnat stadens utveckling – i synnerhet den muslimska kommunitetens dekadens. Uppropslistan i Malmö Tingsrätt är en offentlig handling och alla de muslimska namnen är bevis nog för att visa att hans ord är befogade.

Shaykh Barakat sade i en intervju,  ”Jag vet att många av de som begår de här brotten tyvärr är muslimer”. När journalisten frågade hur han visste det så blev svaret, ”Det vet den som är uppväxt i Malmö”. Vi bör inte fördumma oss själva och kritisera det självklara. När våra imamer, likt kaptener på våra skepp, varnar oss för att vi är på väg att gå på grund så bör vi inte säga emot utan istället lyda och föra våra skepp säkert i hamn.

Det fanns en svunnen tid och kontext vari Fudayl ibn ‘Iyad yttrade, ”De skriftlärde är så många, men de med visdom är så få. Kunskapens kärna är visdomen. Den som givits visdom har erhållit tillräckligt med godhet”. I vår tid och kontext – Sverige 2016 – är de skriftlärde väldigt få och de med visdom ännu färre.

Shaykh Salahuddin Barakat är en av de juridiskt pålästa som även besitter förmågan att analysera den samhälleliga kontexten. Vi bör som svenska muslimer hörsamma och ta hans ord i beaktande. Självklart kan allas ord ifrågasättas utom Guds och sändebudets ﷺ och islam har inget prästerskap. Men kritik mot en imam ska ha fog i islam. Imam Malik sade, ”Det är inte allt som en man säger som man ens bör beakta, även om mannen besitter dygd för vilken han efterföljs, eftersom Allah har sagt: ”De som lyssnar på tal och följer det bästa därav. De är de vägledda, och de är insiktens folk”.

I det här fallet är imamens ord dock sannerligen något som vi muslimer bör lyssna på och ta till oss. Att bedriva nahy ’an al-nahy ’an al-munkar – dvs. motarbeta de som påbjuder det goda och försöker förändra det onda – är bland det lägsta beteende man kan tänka sig.

***

För vidare fördjupad läsning om plikten att förbjuda det onda (nahy ’an al-munkar) ombedes läsaren att läsa artikeln ”Hur påbjuder man det goda och förbjuder det onda inom lagens ramar” som är tillgänglig på svenska språket genom att klicka på denna länk. Där förklaras och nyanseras denna plikt som envar muslim måste ha kännedom om, från bonde till kalif.


Fotnot 1: 

Det kan i sammanhanget vara av värde att kommentera om generaliseringar.  Lagens domar (ahkam) baserar sig på det allmänna och normativa och inte på sällsyntheter. I sammanhanget är det av värde att rådfråga vår profet ﷺ som sade att de skriftlärdas syfte och drivkraft är att tillgodose behov, medan dårarnas syfte och drivkraft är att återberätta saker. Imamens roll är att handskas med faktiska realiteter, inte med spetsfyndiga tankeexperiment eller att vara en mästare i bortförklaringar och juridiska loopholes (hiyal). Just av denna orsak bör varje muslim i Sverige stötta Salahuddin Barakats kamp mot kriminaliteten. Det är emellertid helt korrekt att shari’a utgår från att en individ är oskyldig fram till dess att motsatsen bevisats. Men detta gäller på individnivå. Ingen muslim tillåts anklaga en annan muslim för ett brott utan att bevisen lagts fram. När den rättslärde Habib ’Umar ibn Hafidh blev tillfrågad om en ökänd kriminell av en västerländsk journalist så svarade shaykhen att han inte kunde uttala sig förrän mannen var dömd för något brott. Detta ska inte missförstås som att generella bedömningar inte har en plats bland oss muslimer. Även statistik utgår från att man fastslår generella mönster genom att man forskar i en bråkdel av helheten. Med ovanstående i åtanke kan det vara gagnande att förklara för muslimerna att domar utgår från det allmänna, det som alla vet. Exempel på generaliserande domar:
  1. Inte alla kvinnor föder barn. Shari’a tar ändå hänsyn till att det är det allmänna mönstret i mänskligheten.
  2. Inte alla vuxna är kloka och visa nog att vara förmyndare för sina barn. Shari’a utgår ändå från att det är det allmänna mönstret.
  3. Inte alla resor är mödosamma, men shari’a utgår ändå från det och skänker resenären dispens med bönen.
  4. Inte alla muslimer är ärliga och empatiskt inställda till fattiga, men shari’a utgår ändå från det då den muslimska privatpersonen självdeklarerar sin zakat utan statlig insyn.
  5. Inte alla äktenskap är lyckliga, så shari’a tar hänsyn till det och tillåter skilsmässa.
  6. Inte alla muslimer är kriminella, men shari’a har avskräckande straff för det minimala fåtal som är det, för allmänhetens gagn.

Skriv en kommentar