Varför lockar vänstern unga muslimer?

december 13, 2016 Ingen kommentar »
Varför lockar vänstern unga muslimer?

Fråga:

Hej! Jag har en fråga angående ett allt vanligare fenomen. Varför lockas egentligen svenska unga muslimer till vänsterpolitik i allmänhet och vänsterpartier (S+V+MP) i synnerhet?

Svar av tankesmedjan Fridens trälar:

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges namn
Må Gud välsigna profeten, hans familj och hans följeslagare

Först ska det tydliggöras att, ur ett muslimskt perspektiv, så är vänsterextremism lika illa som högerextremism och kapitalismvurmande. Men eftersom det senare är relativt ovanligt i de muslimska leden i Sverige är det måhända rimligt att – som din frågeställning antyder – börja ta itu med den problematik som faktiskt finns, dvs. muslimer som dras till vänsterpolitik och i synnerhet partier som S, V och MP. Följande lista innehåller några korta reflektioner och på intet sätt uttömmande svar angående varför många muslimska aktivister dras till svensk vänsterpolitik.

  1. Avsaknad av alternativ. För många aktivister som försöker kämpa för samhällelig rättvisa framstår vänsterpolitiken som det enda alternativet då vänstern traditionellt sett har salufört sig själva som de svagas röst och förespråkare för jämställdhet och solidaritet. Att vänsterns förståelse och praktiska implementering av ”solidaritet” och ”rättvisa” till stor del strider mot islams grundläggande värderingar tycks inte avskräcka de muslimska aktivisterna.
  2. Barndomens prägling. De flesta aktivister är uppväxta i Sverige och har sedan barnsben matats med den svenska politiska diskursen. De har därför svårt att föreställa sig alternativ utanför vänster-högerskalan och utanför de akademiska (postmoderna) teoribyggena, inklusive koncept som identitetspolitik, normkritik och rasifiering. Att söka svaren i islams tradition utifrån dess egna villkor och att anpassa sitt politiska engagemang efter islam ter därför svårare än att helt enkelt anpassa islam efter rådande politiska idéer och teorier.
  3. Utbildning. Många aktivister är välutbildade i sekulära ämnen på svenska eller utländska universitet, men sällan välutbildade i de traditionella islamska vetenskaperna. Det är så klart inte nödvändigt att alla som engagerar sig politiskt är specialister i islamsk rätts- och troslära. Men det blir ett problem om man specialiserar sig i sekulära ämnen och teorier påhittade av icke-muslimska akademiker samtidigt som man saknar kunskap om det grundläggande i islams lärdomstradition. Avsaknaden av klassisk islamsk kunskap är förmodligen en av de största anledningarna till att muslimska aktivister dras till vänsterkretsar och propagerar vänsterpolitiska åsikter. Även om alla vuxna människor med förstånd är ansvariga för sina handlingar så är det dock inte enbart aktivisternas fel då bristen till stor del ligger hos den omgivande muslimska gemenskapen och avsaknaden av högre islamsk utbildning i Sverige.
  4. Brist på självförtroende. Vänsterpartierna tycks föra de unga muslimernas talan, även om de i sin politik är emot deras religion (shari’a). Det är bara i vänsterled man finner fenomenet halalhippe (fotnot 1). Fientlighet mot religion är som bekant ett utmärkande karaktärsdrag inom vänstern. Emedan kristendomen fortfarande hånas och förlöjligas eftersom kristendom ses som en ”vit religion” eller en ”majoritetsreligion”, så sammankopplas islam med ”rasifierade” och blir således en etnisk religion i behov av halalhippiens beskydd. Vänsterns klappa-på-huvudet-rasism passar många muslimer eftersom de tyvärr inte har självförtroende nog att föra sin egen talan.
  5. De rättslärdas tystnad. Eftersom många imamer och lärda är ekonomiskt beroende av bidrag och söker politiska allierade (muslimer eller icke-muslimer) så höjer de inte rösten mot vänsterparadigmet. Deras tystnad och indirekta stöd för vänstern ses av många vanliga muslimer som ett godkännande att sådan politik är förenlig med shari’a.
  6. Palestinafrågan. Denna fråga har länge varit något som lurat välmenande muslimer till vänstern, då vänstern utåt sett tycks stödja palestiniernas kamp mot Israel. Detta trots att vänstern som bekant motarbetar all form av religion och knappast är intresserade av ett muslimskt Palestina. Vänstern har även uttryckt stöd för andra muslimska befolkningar som drabbats av orättvisor och krig, men även där inbegriper det inte stöd för etableringen av islam – snarare tvärtom. Som Shaykh Abdal Hakim Murad sade, ”Muslimer och vänstern kanske kanske sammanstrålar angående Irak, Israel eller globalisering, men angående inhemsk politik så är de varandras motsatser.” (fotnot 2).
  7. Norm. Det har blivit en norm bland unga muslimer som vill engagera sig politiskt att engagera sig i vänsterpolitik. Att stå emot sådana normer kräver styrka och självrannsakan samt kunskap om religionens grunder. Viljan att sträva efter politisk förändring är naturligtvis positiv, men tyvärr saknas det muslimska ungdomar som klarar av att ifrågasätta de rådande politiska normerna (från vänster till högerkanten) och engagera sig utifrån muslimska villkor istället för icke- eller anti-muslimska villkor (fotnot 3).
  8. Ekonomiska fördelar. Det finns en allmän föreställning om att vänstern representerar mer bidrag och att högern vill slå till mot samhällets svaga. Eftersom många muslimska ungdomar sett släkt och familj leva årtionden på bidrag så är vissa måhända med- eller omedvetet rädda för konsekvenserna av åtstramning av bidragssystemen och fruktar att de som de älskar kommer råka illa ut (Fotnot 4). 
  9. Historisk bakgrund. Socialismen har präglat hela den muslimska världen under 1900-talet. När föräldragenerationen anlände till Sverige så var den överväldigande majoriteten redan djupt sekulariserade. Detta är en påverkande faktor när deras barn sedermera växte upp och sökte mening, rötter och mål (fotnot 5).
  10. Synen på rättvisa. Intentionen och viljan att kämpa för rättvisa är naturligtvis positiv och bör bejakas, men på grund av de bristfälliga kunskaper om islams lärdomstradition definieras ofta rättvisa (inte sällan misstolkad som synonym till jämställdhet) och liknande koncept utifrån icke-muslimska ideologier. Därav finns det t.o.m. muslimska aktivister som (direkt eller indirekt) propagerar för exempelvis höjda skatter trots att inkomstbeskattning är förbjudet enligt shari’a.

Några förslag till lösningar på problemet är:

  1. Att söka traditionell islamsk kunskap och studera med lärare som har utbildats i de traditionella vetenskaperna.
  2. Att fråga de lärda om råd angående de politiska frågor vari man engagerar sig och alltid se till att känna till den rättsliga shari’a-domen för de saker man arbetar för.
  3. Att kritiskt granska varje ideologi, idé och koncept (t.ex. socialism, inkomstbeskattning, bidrag, feminism, normkritik) samt deras konsekvenser utifrån den islamska lärdomstraditionen eller, om man inte klarar av det själv, så fråga de lärda om råd.
  4. Att förstå att ”det goda” som vi strävar efter – i vilket sammanhand det än handlar om – definieras utifrån den gudomliga lagen (shari’a) och ”det onda” som vi motarbetar definieras utifrån den gudomliga lagen.
  5. Att ständigt be Allah om individuell och kollektiv vägledning och att säga, exempelvis, ”Allah! Få oss att inse att sanningen är sann och gör oss följare av den! Och få oss att inse att falskheten är falsk och håll oss borta från den!” eller, ”Allah! Ge oss framgång att utföra det som Du älskar och behagar!”

Det är viktigt i sammanhanget att känna till 1900-talets historia och Sveriges nutidshistoria. Annars kan vi aldrig förstå de bakomliggande orsakerna till varför många ungdomar ersätter islamiska värderingar med vänsterideologi. Man bör dock även söka ursäkter för dem. Vi muslimer har nämligen inte lyckats etablera islam på ett vettigt och verklighetsförankrat sätt i Sverige. Få ungdomar har därför bevittnat eller lärt känna islam på ett samhälleligt plan och inte heller tagit del av dess klassiska lärdomstradition (ej att förväxlas med populärrörelsen ”traditionell islam”). Att de attraheras av S-V-MP-FI är därför kanske inte så konstigt.

Att diagnostisera den andliga ohälsan är dock inte tillräckligt. Vi måste föreslå en väg ut. Vägen ut är logiskt sett samma som vägen in. Räddningen ligger i att hålla fast i Ariadnes röda tråd (fotnot 6). Det enda vi behöver göra är att följa tråden tillbaka till ursprunget. Här avses både kunskap om Koranen och Sunnan, men även kunskap om socialismens lära och alla dess förgreningar.

Avslutningsvis vill vi även påpeka att detta enbart är reflektioner angående möjliga förklaringar och generella mönster. Vi uppmanar därför läsarna att diskutera frågan vidare och lägga till saker vi har försummat eller korrigera saker vi har missförstått samt bidra med förslag till lösningar på problemet i framtiden.


Fotnot 1: Halalhippie (sammansatt av halal och hippie) är ett nedsättande eller ironiskt begrepp, varmed förstås en person som i sin tolerans av ”den andre” minoriteten/invandraren bortser från eller till och med försvarar etniska/religiösa eller andra typiska värderingar/sedvänjor/kulturmönster hos en grupp, trots att dessa strider mot viktiga och grundläggande värderingar i ens eget, västerländska, samhälle (wikipedia).

Fotnot 2: Det är heller inte en slump att Palestinas stora hjälte, Yassir Arafat, gifte sig med en katolsk feminist och dotter till en bankir. Hans rörelse Fatah är en socialistisk rörelse och hela PLO präglas av en vänsterorienterad nationalism. Islam har under större delen av 1900-talet av många muslimer inte setts som en religion (shari’a) värd att försvara utan har istället betraktats som en kultur och etniskt arv.

Fotnot 3: Först bör man inleda med en strukturell analys av Sveriges olika muslimska organisationer och de förhärskande normer bland muslimerna som det är tabu att ifrågasätta. Människan (och muslimen) tar sitt ledarskaps identitet som sin egen, speciellt när ledarskapet lyckats presentera en motbild, en fiende, Den Andre. Den ideologi som idag råder i många muslimska sammanhang utmärks av taqiyya, sekularism och offeridentitet. Det finns vissa givna ramverk ingen tillåts kritisera, bidragism, demokrati, välfärdsmodellen, mänskliga rättigheter, mångfald (HBTQ). Det muslimska ledarskapet har valt att underkasta sig och spela med Den Andres spelregler. Trots att de lydigt anammat Den Andres reglemente till punkt och prick så framställer de sig själva som protesterande opposition. Denna falska barrikadism fungerar som magnet och attraherar muslimska ungdomar. Dalai Lama kunde som religiös ledare säga att han inte tror på Gud och ändå hyllas, just eftersom han inte ifrågasätter status quo och helt enkelt spelar med sekularismens spelregler. Samma fenomen kan ses i många muslimska sammanhang i Sverige. Talespersonerna för islam kan alltså spendera en hel karriär inom islamrepresentation utan att en enda gång nämna Allah och sändebudet ﷺ och utan att överhuvudtaget nämna en enda sakfråga inom klassisk fiqh.

Fotnot 4: Rent matematiskt så behöver de muslimska organisationerna pengar. Pengar är i denna kontext alltid identiskt med bidrag. Bidragen kommer om man kan visa antal medlemmar och bidragen uteblir eller dras in om man öppet förespråkar annat än sekularism. Ledarskapet är alltså beroende av medlemmar för att få pengar men de är också tvingade att sälja islam för att erhålla dessa monetära donationer från staten. Det medför att en ny sorts populism fötts, vi kan kalla det islam light (sekulär islam). Ledarskapet vill därför inte nödvändigtvis tjäna islam (shari’a) men istället tjäna muslimerna och behålla medlemmar så att pengarna fortsätter rulla in. 1900-talets koloniala historia bidrog till att alltfler muslimer blev sekulariserade. Det var i en anda av sekularism muslimerna anlände till Sveriges strand. Alla de andra gånger muslimerna genom historien anlänt till Europa så har de haft med sig sin shari’a. Ungdomarna i Sverige har däremot lärt sig om islam här. Många ungdomar som börjar praktisera islam i Sverige möter först och främst på problem från föräldragenerationen som alltså motsätter sig ungdomarnas försök att hitta tillbaka till deras religion. Därmed skapas en sorts limbo-islam, där privat andlighet (sekulärt godkänd praxis) förespråkas och politisk eller samhällelig andlighet förhindras. Eftersom ungdomar ofta tenderar att vilja omforma världen så söker de sig till politisk aktivism som föräldrarna och det muslimska ledarskapet sanktionerar, alltså partipolitik och i de flesta fall vänsterinriktad politik.

Fotnot 5: Socialism är en politik föräldrarna känner igen från hemländerna. Exemplen sträcker sig från väst till öst, och från norr till söder. Algeriet och Tunisiens socialism, Libyens socialistiska Qaddafiism, Egyptens socialistiska Nasserism, Syriens och Iraks nationalsocialism, Jemens marxism, Somalias socialistiska republik, Sudans socialistiska union, Malis socialistiska frigörelse, Irans revolutionssocialism som allierade sig med ayatollorna, Kurdistans socialistiska PKK, Albaniens kommunistiska statsateism, Bosniens Tito-kommunism – överallt ser vi hur socialismen påverkat den muslimska världen. Många muslimska länder så som Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan hamnade innanför Sovjetunionens gränser och var som satellitstater naturligtvis påverkade av den kommunistiska agendan. I sådana länder sägs det inte vara mer än 15-18 procent som ser religion som en levande realitet i sina liv.

Fotnot 6: Ariadne är i den grekiska mytologin dotter till kung Minos på Kreta och drottning Pasifae. Då Theseus från Aten hade kommit till Kreta för att offras åt Minotaurus gav Ariadne honom ett invigt svärd med vilket han skulle döda odjuret. Hon gav honom även ett trådnystan, genom vars hjälp han skulle finna vägen tillbaka ut ur labyrinten. När Theseus steg in i grottan fäste han tråden vid ingången och rullade upp det efter hand som han trängde in i irrgångarna och när han dödat Minotaurus var det sedan lätt att följa tråden tillbaka ut ur grottan. Därav kommer begreppet ”Ariadnetråd” (wikipedia).

Skriv en kommentar