”Det har inget med islam att göra”: en förödande bortförklaring

december 20, 2016 En kommentar »
”Det har inget med islam att göra”: en förödande bortförklaring

Qui tacet consentire videtur ubi loqui debuit ac potuit

(Han som är tyst om en sak när han kunde och borde talat anses ha godkänt det)

 ***

Föreställ dig att Imam Malik sitter i den profetiska moskén i Medina. En av hans elever från en annan stad nämner inför honom att muslimerna i hans hemstad handlar med ocker, utför innovationer på de offentliga böneplatserna och kräver skyhöga hemgifter för sina döttrar, vilket skapat stor korruption i staden. Föreställ dig att Imam Malik svarar, ”Det har inget med islam att göra. Så gör man inte i den här religionen. Bry dig inte om det. Låt dem fortsätta och koncentrera dig på din egen religion istället.”

Naturligtvis är det otänkbart att Imam Malik skulle ha svarat på det viset. Lika otänkbart är det att någon skriftlärd genom hela den muslimska historien skulle ha bemött problemen hos muslimerna i sin samtid med svaret, ”Det har ändå inget med islam att göra” och sedan tittat bort. Den som är tyst om sanningen är en stum djävul, som lärdomsmästaren Abu ‘Ali al-Daqqaq sade.

Låt oss ta några exempel på fenomen som utförs av flera individer inom den muslimska trosgemenskapen:

  • Hustrumisshandel
  • Barnmisshandel
  • Bidragsfusk
  • Oskuldskontroller
  • Orimligt höga hemgifter (mahr)
  • Bröllopsfester där män och kvinnor beblandas och dansar tillsammans
  • Rasism och arabism
  • Förlöjligande av blyghet (haya’), enkelt leverne (zuhd) och fattigdom
  • Lån av pengar med ränta (för exempelvis husköp, bilköp eller giftermål)
  • Hyllning av vinstdrivande kunskap framför religiös kunskap
  • Favorisering av pojkar och tillbakahållande av flickor
  • Bedrägeri i handel
  • Faraonisk omskärelse
  • Öppet förakt för delar av det ansvar som Gud har ålagt människan (Shari’a), t.ex. plikten att skyla sin nakenhet i det offentliga rummet
  • Hysterisk shopping och slösaktighet
  • Bortgifte av döttrar till orättfärdiga (”icke-praktiserande”) eller t o m icke-troende individer istället för fromma muslimer
  • Fula fotbollsfrisyrer (qaza’)
  • För- eller utomäktenskapliga relationer mellan män och kvinnor
  • Industriellt djurplågeri under benämningen ”halalslakt”

Inget av detta har någon grund i islam och kan inte försvaras utifrån den muslimska kunskapstraditionen. Men om muslimer på en viss plats och i en viss tid sysslar med sådant så är det obligatoriskt för den muslimska gemenskapen att (1) erkänna och identifiera problemen bland muslimerna, (2) informera och varna muslimerna om det olämpliga i deras beteende och (3) åtgärda problemen med passande metoder utifrån de rådande förutsättningarna. Det räcker alltså inte med att sopa problemen under mattan och självgott konstatera att, ”Det har inget med islam att göra.”

Även om avsikten med meningen ”det har inget med islam att göra” är att försvara religionen från korrupta handlingar av muslimska utövare, så används den i praktiken som ett försvar av samma korrupta handlingar. Den uppmanar nämligen människor att bortse från problemen (”eftersom de inte har med islam att göra”) och därmed inte ta itu med dem. Med andra ord så tillåts problemen fortsätta utan att muslimerna tar ansvar för problematiken som finns i de egna leden.

Detta tysta godkännande av seder som går emot religionen inbegriper inte bara kulturellt bagage från det förflutna utan även acceptans av samtidens ofog med ursäkten att ”alla andra gör ju så”. Denna tankegång är infantil och olämplig för vuxna muslimer att anamma. Det korrekta bemötandet av icke-islamska fenomen bland muslimerna är: ”Ja, dessa problem finns i den muslimska gemenskapen här i Sverige. De har inga stöd i islam och behöver därför åtgärdas. Vi måste som gemenskap ta itu med problemen kollektivt. Eftersom det är muslimer som sysslar med dessa problem så är det även vi muslimer som har ett ansvar för att åtgärda dem. Problemen bland en religions utövare kan enbart åtgärdas genom religionen.”

En kollektiv syndabot och ånger (tawba) är början till ett kollektivt uppvaknande och en kollektiv rättskaffenhet. Diagnos måste föregå medicinering och kirurgiska ingrepp. Vi måste därför som kollektiv samtala om sjukdomarna så att rätt bot ska kunna sökas och användas.

Vi ber Dig, Gud, om förlåtelse och vänder oss till Dig. Vi vidkänner alla välsignelser som Du har givit oss och vi erkänner alla våra misstag och ber Dig att förlåta oss för dem. Vi ber Dig att leda oss längs på raka vägen och återställa den muhammedanska trosgemenskapen till dess forna glans. Gör inte vårt bristfälliga följande av Din religion och Ditt sändebud ﷺ till ett hinder för de icke-troende från att inträda Din religion och lära känna Ditt sändebud ﷺ. Välsigna den utvalde profeten Muhammad och hans familj och följeslagare och alla de som följer hans vägledning till tidens slut.

Av Fridens trälar

En kommentar

  1. Sultana 26 januari, 2017 på 20:35 - Reply

    Amin, amin, amin !👍

Skriv en kommentar