Svensk islam?

februari 16, 2017 Ingen kommentar »
Svensk islam?

Fråga:

Vad utgör den barriär som hindrar islam från att vara en inhemsk religion i Sverige?

Svar av imam Abdassamad Clarke:

När man skriver om islam i Väst så måste det mest angelägna ämnet vara islams relation till vårt postmoderna samhälle, och i detta så är säkerligen Sverige en av de längst gångna. Men hur kan muslimer, som så tydligt representerar en förmodern kultur, ha något att säga om postmoderniteten och dess angränsande ämnen?

När muslimerna tog sig an det grekiska arvet så engagerade de sig i Aristoteles skrifter och de absorberade och införlivade hans tankesätt och gjorde det till sitt eget, men upplysningen nådde inte den muslimska världen förrän under den koloniala eran och medan Väst hastigt och genom stormiga hav gick från modernitet till postmodernitet så vägrade vissa muslimer fortfarande att ta till sig moderniteten medan andra muslimer fullkomligen förälskade sig i dess numera föråldrade idéer om Staten och samhället. Muslimerna styrs i sina egna länder av groteska tyranner eller så lever de i nominella demokratier där nepotism råder, eller en kombination av bägge. Allt detta förefaller kulminera i den så kallade ”Islamiska Staten” som påminner om den allra värsta bestialiska grymheten från Franska revolutionen på sterioder.

Resultatet av denna förskräckliga situation orsakat av stormakternas förvirrade utrikespolitik, och detta måste sägas, är att en våg av migranter och flyktingar flutit iland på våra kuster. Många av dem utgörs av nyinflyttad landsortsbefolkning som kommit in till de stora megastäderna, och att landsortbefolkningen flyttat in till stan har en kortare historik i jämförelse med hur samma process en gång i tiden skedde i Europa.

Eftersom vi lever i en turbulent tid och de muslimska flykingarna ofta upplevt extrema former av turbulens, och sannerligen ibland själva är aktiva aktörer i framkallandet av turbulensen, så måste vi fråga oss vilken positiv insats muslimerna i Sverige och i världen ska kunna bidra med?

Vi spårar vår civilisatoriska röda tråd tillbaka till Aristoteles, i motsats till föreställningen om att Islam är en ”religion” med en shari’a-lag och den långa muslimska traditionen av en tredelad uppdelning av kunskap i rationell, empirisk och uppenbarad kunskap. Den sista uppenbarelsen är i harmoni med de judeo-kristna uppenbarelserna och kommenterar och finjusterar dem. Varje del av den tredelade kunskapen ses som en egen sfär men trots detta så är alla tre i samklang med varandra och är en pågående process i varje ny generation. Kanske kan muslimernas bidrag i den postmoderna världen vara denna självklara förståelse av kunskapens enhet, och det är något som helt gått förtappat i denna djupt fragmenterade tidsålder.

Eftersom vår samtids diskurs och våra samhällen blivit alltmer polariserade i en dualism och en höger- och vänsterskala så hotar detta stabiliteten. Det kan mycket väl vara så att det som muslimerna kan bidra med inte är ”lösningen på våra problem” men snarare en känsla av enhet i vår civilisations dialoger. Vi är i större behov av civilisationernas dialog än vi är i behov av Huntingtons välkända idé om civilisationernas kamp.

Skriv en kommentar