Får ickemuslimer dricka vin?

juni 1, 2017 Ingen kommentar »
Får ickemuslimer dricka vin?

Fråga

Är det tillåtet för ickemuslimer att driva barer och nattklubbar i muslimska länder och ges de legitim tillåtelse i shari’a för detta eftersom ickemuslimer får lov att dricka alkohol? Finns det meningsskiljaktigheter mellan de rättslärda om detta?

Svar av Shaykh Ahmad ‘Ali al-‘Adani

Jag vill först besvara ”är det tillåtet för kristna och judar att dricka vin under religiösa ritualer och är det indikativt på en allmängiltig tillåtelse för dem att kunna dricka vin även i andra sammanhang?”.

Nej, detta har av de rättslärda alltid betraktats som något specifikt just i det sammanhanget. Tillsammans med jizya (den skyddsskatt som ickemuslimer är ålagda att betala) så ålades ahl al-dhimma (kristna och judar boende i dar al-islam) att följa den islamiska lagen, så som Ibn al-Ikhwah al-Qurashi förklarat i sitt verk ”Ma`alim al-qurbah wa-ahkam al-hisba”. Precis så som en ickemuslim dömdes till straffrättsliga påföljder om han skändade Ramadans helgd (hurma) genom att äta offentligt även om han själv inte fastar, så förbjöds han också att sälja berusningsdrycker offentligt. De rättslärda behövde inte ens föra en diskussion om udda sakfrågor så som ”får ickemuslimer öppna en bordell inne i muslimska områden?”. Dessa saker tas upp i de juridiska verk som behandlar hisba och de regler som gäller ahl al-dhimma (skyddsfolken). Man bör även betrakta den allmänna hållningen bland Malikiyya, och andra skolor som följer Abu’l-Hasan al-Ash’ari, är att ickemuslimerna är mukhatabun bi-furu` ash-shari`a, vilket betyder att de hålls ansvariga (inför Gud) för att följa den muslimska lagen (så som lagen mot rusdrycker) och hålls alltså inte bara ansvariga (inför Gud) för sin tro eller icketro.

Shaykh al-Islam Ja`far bin Idris al-Kattani, som var en malikitiskt rättslärd, skrev i sitt verk ”Ahkam Ahl adh-Dhimmah” när han behandlade de olika scenarion som uppstår med Bokens folk som bor i muslimska länder, om en allmän grundregel som säger att dhimmis är förbjudna att göra något som upphöjer dem ovan muslimerna. Gällande allt annat så som äktenskap, otukt, dold vinframställning, att bilda fonder för kyrkliga besökare, ränta, befriande av slavar, hudud-reglerna, försäljning, domar och andra mu’amalat (mellanmänskliga regler) så utnämnde de muslimska makthavarna ledare ur deras egna kristna led som kunde döma mellan dem i deras egna domstolar, för vi kan inte tillåta anarki när de befinner sig under vårt styre.

I ”Ma`alim al-qurbah fi ahkam al-hisba” skriver Ibn al-Ikhwah al-Qurashi:

Om en dhimmi vägrar att lyda islams regler eller strider mot muslimerna eller begår otukt med en muslimsk kvinna eller lurar henne till något sexuellt, så upphör skyddskontraktet att gälla och han avrättas omedelbart och hans egendom beslagtas enligt den sundare av de två åsikterna i denna fråga.

Jag är ålagd att understryka att detta är vad som sagts av alla klassiska jurister (innan denna moderna epok av svaghet och dekadens) oavsett rättsskola.

Skriv en kommentar