Är verkligen cannabis haram?

juni 28, 2017 Ingen kommentar »
Är verkligen cannabis haram?

Fråga: 

Vad säger de malikitiska rättslärda om cannabis? Jag har hört att det bara är makruh. Är det inte en medeltida bestraffning att prygla folk för sådana petitesser som att nyttja rusmedel?

Svar:

Cannabis är haram att använda i malikiskolan om det ”fördunklar” intellektet, såtillvida det inte sker i medicinskt syfte, och personen i fråga straffas med ta’zir enligt den styrande imamens ijtihad. Det är alltså makthavaren som kontextuellt fastställer straffet som således kan skifta beroende på tid och plats, både för brukaren och försäljaren.

Även om förädlad cannabis är förbjudet att använda så är det inte likställt med alkohol i dess synd och straff, eftersom hadd-straffet för alkohol är fastställt. En av de malikitiska kunskapsgiganterna Dasuqi (d.1230 A.H, 1815 e.kr) säger att cannabis är tillåtet (ja’iz) om det inte fördunklar intellektet. Hans yttrande är dock från en tid innan man förädlade cannabisplantan. Han sade att det inte är ett hadd-brott så som förtäring av alkohol, där straffet är fastställt och välkänt, och att man istället bestraffas för det ta’ziran – d.v.s så som makthavaren anser brukligt, med fängelse eller prygling. Sändebudet ﷺ har även yttrat att den som dricker vin får sin bön refuserad under 40 dagar, och detta kan vi inte säkerställa beträffande andra former av rusmedel.

Angående bestraffning genom prygling så är det välkänt att sändebudet ﷺ straffade ett antal individer på detta sätt under sin livstid. Att håna detta eller att uttala sig nedsättande om denna form av bestraffning är djupt problematiskt och kan leda till att en person blir avfälling.

Historiskt var bruk av hashish vanligt förekommande i den muslimska världen och plantan spreds av muslimska handelsmän norrut och söderut, men det är viktigt att påpeka att förädlingen av plantan mångdubblat ruseffekten vilket gör att det inte kan liknas vid den moderna formen. Att kunskapens folk säger till massorna eller till ungdomar i vår tid att det är tillåtet (ja’iz) eller enbart ”ogillat” (makruh) är därför vilseledande och bör undvikas. Samtida cannabis är, med andra ord, förbjudet för den generella massan, men kan administreras av exempelvis läkare eller av andra med kompetens om det finns medicinska behov för det, vilket inbegriper sådant som psykisk ohälsa, sömnsvårigheter, multipel skleros, få upp aptiten för matvägrande patienter och liknande.

Om cannabis i muslimsk kontext

Hasch har varit känt under många namn i den muslimska världen, bl.a banj och afyūn (som också används för opium). Hashish är en kortare term för al-ḥashīsh al-muskir. Termen banj har en lång historia. Al-mubannijah (haschsubstanser) användes som en term för alla narkotiska medel. En missbrukare kallades således mubannij, en som ägnar sig åt tabnīj. Vetenskapsmännen kallade busken och dess löv för qinnab eller qunnab (cannabis). En av de populära termerna var al-khaḍrāʾ (den gröna). Det kallades även för muḥammaṣa (det som rostas). Kärt barn har många namn och vissa av dessa är hāḍim al-aqwāt (matsmältaren) och bāʿithat al-fikr (sinnesöppnaren). De muslimska poeterna har skrivit många dikter om det. En sådan lyder:

Sluta dricka vin, och du kommer vara trygg från straff. Nöj dig med hashish istället för vin. Sannerligen är hashish tillräckligt.

Bruket var vida spritt i den muslimska världen och hade olika namn i olika regioner. I Persien kallades det al-bankā, i Jemen al-khaḍrāʾ, bland turkfolken asrār/esrār (hemligheterna), i Irak jamāl az-zayn (dekorationens skönhet)i Syrien ra’s al-qiṭṭ (katthuvud)  i Egypten az-zīh, i västliga Nordafrika ibnat al-qunbus (cannabisbuskens dotter), i Sham al-mubahhijah (den som livar upp)

I Turkiet på 1100-talet återberättas det att en man bland ḥashshāshīyah blev gripen av myndigheterna. Han hade blivit fångad ett flertal gånger men föll alltid tillbaka till att nyttja plantan och inga straff fick honom att ändra sina vanor. När han togs inför domstolen fick han svära en ed (qasāma) att han skulle sluta importera hasch och fick sedan böta 500 dinarer, vilket var en enorm summa på den tiden.

På 1100-talet användes termen ḥashshāshīyah för att beskriva de fattiga och bruket var då allmänt spritt, främst i de lägre samhällsklasserna. Problemet var så stort att fromma människor i gott syfte t.o.m förfalskade hadither i sin iver att få folk att sluta. Det är naturligtvis en större synd att uppdikta falska hadither än det samhälleliga problem de ämnade råda bot på. Vissa av dessa falska hadither lyder:

’Ali återberättade att sändebudet ﷺ sade: ”Akta er för icke-arabernas khamr (vin) för det kommer få er att glömma trosbekännelsen.

Abu Hurayra återberättade att sändebudet ﷺ sade: Ta er i akt för det gröna, ty det är den största berusaren (khamr).

Hudayfa ibn al-Yaman sade: ”Jag vandrade med profeten ﷺ utanför staden. Han såg ett träd och skakade på huvudet. Jag frågade honom varför och han svarade: ”En tid kommer då min umma kommer inmundiga dessa löv och bli berusade och de kommer be sin bön omtöcknade. De är de värsta av de värsta. De är min ummas birāʾ och Allah är fri från dem (minhum bariʾ)”.

De rättslärda har förstås inte tagit dessa återberättelser i beaktande när de förbjudit cannabis. De lärda har sagt att det hindrar en person att minnas Gud och bönen (yaṣudd ʿan dhikr Allāh wa-ʿan aṣ-ṣalāh) och att det förändrar sinnelaget (tughayyir al-ʿaql) och för en bort (tughayyib) från verkligheten.

Men det har även funnits rättslärda som sagt annat. Al-ʿUkbarī sade exempelvis:

Ha kännedom om att den rena shari’an inte indikerat att det som skapar glädje (al-ʿaqāqīr al-mufarriḥah) så som saffran, blåeld och hashish är förbjudet. Inget har återberättats från profeten som skulle medför att det är otillåtet i sig själv (taḥrīm ʿaynih) eller att hadd-straffet ska implementeras för dess bruk. Eftersom det inte finns något återberättat (inqiṭāʿ al-khabar) om saken så har vissa lärda tillåtit dess bruk.

Den hanafitiske Qadi Jamāl ad-dīn Yūsuf bin Mūsā al-Malaṭī (d.1400) gav fatwa om att cannabis var tillåtet. Den malikitiske al-Qarāfī var av åsikten att cannabis i små mängder inte var rusmedel (muskir) men likväl korrumperande (musfid) om det missbrukades och sade: ”Jag anser att hashish är korrumperande men inte berusande. Jag ser inte hadd-straffet som nödvändigt i förhållande till det och jag anser heller inte att bönen är ogiltig. Det kräver dock någon form av taʿzīr så att folk avhåller sig från det”. Al-Qarāfī sade även att små mängder av opium är tillåtet såtillvida att det inte medför stor berusning som påverkar individens förmåga att urskilja mellan rätt och fel.

Al- Nawawī sade att hashish var rituellt rent och att det kunde brukas i små mängder om det inte medförde att man blev från sina sinnen.

Abū Isḥāq ash-Shīrāzī sade: ”Allt som inte är är rituellt orent och inte orsakar skada kan förtäras. En liten mängd orsakar ingen skada”. Han talade om att vissa individer är immuna för cannabisens verkan och därför kan förtäras av dem utan problem.

Vissa lärde så som den shafi’itiske ar-Rūyānī (d.1108) var av åsikten att det är tillåtet att använda sig av det om det är av medicinska orsaker, även om det skulle leda till berusning, så som läkare administrerar morfin eller smärtstillande i våra dagar. Det bör kontextuellt förstås som att det kan användas som ångestdämpande för patienter eller som sömnmedel eller vid operationer.

Az-Zarkashī nämner fem gånger då bruket av cannabis är fullt tillåtet: 1. Om det är i liten mängd (enligt al- Nawawī), 2. Om användaren inte tappar besinningen av det, 3. Om det är av medicinska skäl, 4. Om det är bedövningsmedel vid operationer, 5. Om det används för att balansera aptiten.

Skriv en kommentar