Självständighet – de daggstänkta berghällarnas visdom

juli 5, 2017 Ingen kommentar »
Självständighet – de daggstänkta berghällarnas visdom

Den som bygger sitt hus med andras skada, samlar sten till sin grav.

(Svenskt ordspråk)

Islamiska extraktioner

Bismillāhir-Rahmānir-Rahīm
wa-Sallallāhu ‘alā habībihi’l-Mustafā wa-‘alā Ālihi wa-sahbihi manārāti’l-hudā

Det här ordspråket förmedlar ursvensk visdom från de gamla daggstänkta berghällarna. Det indikerar faran i att förlita sig på andra människors ägodelar och sådant andra tjänat ihop genom hedersamt slit. Det är särdeles illa om det sker med en känsla av berättigande baserat på yttre form eller identitet. Det är som sockenprästen som ansåg sig ha rätt att ta ur kollekten för egen vinning bara för att han var en religiös man eller den försupne husfadern som ansåg att hustrun skulle passa upp honom baserat på att han var man och hon kvinna.

Gud säger i Sin bok: ”Sukta inte efter det som Gud har skänkt några av er i rikare mått än andra – män skall få en andel, så som de förtjänat med sina handlingar, och kvinnor skall få en andel, så som de förtjänat med sina handlingar – be Gud att ge er något av Sitt goda. Gud har kunskap om allt”.

Här säger Herren oss att människan ska få det som han eller hon förtjänat genom sitt eget förvärv.

Grunden för att anse sig berättigad till andras gåvor är satanisk. Iblis såg sig förnämligare än Adam baserat på sin härkomst, elden, som han ansåg bättre än lera. I denna ursynd kan även människor falla. Det finns de som anser sig ha rätt till andra människors egendom på grund av sin identitet, etnicitet eller kön. Detta fenomen är ännu värre om det rör sig om tillskansande av andras ägodelar baserat på en muslimsk identitet. De flesta känner till hur de rika kan se ner på de fattiga och anse sig vara berättigade till vissa förmåner (kibr) utan någon som helst eftertanke. Men en lika stor fara döljer sig i den fattiges avund (hasad) som anser sig vara berättigad att genom ickeislamiska metoder hämnas på Gud med stridsropet ”det är vår tur nu”.

För att omforma den gamla svenska visdomen för muslimska öron så skulle man kunna säga att den som bygger sitt hus med andras stenar samlar sten till sin egen stening, eftersom att anse sig berättigad till sin grannes gudagivna pengar är så som att anse sig berättigad till sin grannes gudagivna hustru. Man skulle också kunna beskriva det så som att den som lindar sin turban med stulet vitt tyg från grannens brudkista kommer bli inlindad i lager på lager av mörker. Muslimen bör inte eftersträva ekonomiskt tillskansande ur andras skattkistor. Den som tänder sin brasa med grannens ved kan komma att bränna sig på lågorna.

Sufyan al-Thawri gav följande råd:

Min broder, du måste söka efter det som är obefläckat, det som du själv slitit ihop. Akta dig för att äta och klä dig i det som härstammar från andra människors smuts. Sannerligen är den som äter från människornas smuts så som den som äger det översta rummet i ett hus men som inte äger husets fundament, så att han alltid är rädd att huset ska störta samman och hans eget rum förstörs.

Det behövs ingen ursvensk visdom för att förstå att man inte ska doppa sin pensel i grannens färgburkar för att måla sin egen stuga röd. Man bör inte förlita sig på grannens mödosamt hyvlade plankor för att bygga sitt eget staket. Muslimen är den som dricker främst ur sin egen brunn, Koranen och Sunnan. Sunnan säger att visdomen är den troendes rättighet att binda fast, så som ett bortsprunget och återfunnet riddjur. ‘Ali ibn Abi Talib sade: ”Sannerligen är den som lever genom bidrag från andra, så som den som planterar ett träd i någon annans trädgård” och hans mästare och hela mänsklighetens profet ﷺ sade: ”Ingen mat är bättre än den som man tjänar ihop genom sitt eget slit”. Han ﷺ  sade även: Vid Honom som håller min själ i Sin hand, det är bättre att ta ett rep och hugga ved i skogen och bära det på sin rygg och sälja det än att tigga från någon annan som antingen kan ge eller inte”.

Ibland är det så att svenska ordspråk kan besitta mer visdom än muslimernas agerande och tal. Imam Malik sade: ”Det är inte allt som en man säger som man ens bör beakta, även om mannen besitter dygd för vilken han efterföljs, eftersom Allah har sagt: ”De som lyssnar på tal och följer det bästa därav. De är de vägledda, och de är insiktens folk”.

Skriv en kommentar