Istiwa’ enligt salaf i Medina

oktober 3, 2017 3 Kommentarer »
Istiwa’ enligt salaf i Medina

Fråga:

En fråga till de som anser att al istawaa som nämns i koranen (al-Rahman ‘ala l-‘arsh istawa) ska tolkas hur förhåller ni er till imam Maliks kända uttalande. Ibn Qudâmah sade: ”Det sades till Imâm Mâlik bin Anas (rahimahullâh): ”Abû ´Abdillâh!”Den Nåderike har rest Sig över tronen. Hur reste Han Sig?” Han svarade: ”Resningen är inte okänd. Dess beskaffenhet är obegriplig. Det är obligatoriskt att tro på den. Det är en innovation att fråga om den.” Därefter befallde han att mannen kastas ut, vilket han också blev.”

Vill gärna höra vad efterföljare av imam Maliks madhab anser om detta uttalande.

Svar: 

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn
Må Gud välsigna vår profet Muḥammad och hans familj och följeslagare och skänka dem frid

Vi på malikiyya.se tillhör förvisso inte de som anser att al-istiwāʾ bör tolkas metaforiskt, men frågan om imam Maliks uttalande är ändå viktig och värd att diskutera lite mer ingående. För malikiter, precis som följare av andra rättstraditioner, representerar imam Maliks uttalande en viktig princip i trosläran: man bekräftar Allahs egenskaper (ṣifāt) så som Han har beskrivit sig själv och såsom Hans sändebud ﷺ har beskrivit sin Herre, utan att likna Allah vid skapelsen (tashbih) eller fastställa någon specifik beskaffenhet av egenskaperna (takyif). I följande text återges al-istiwāʾ ʿalā al-arsh som ”tagandet av tronen i besittning”, men det är naturligtvis bara en av olika möjliga återgivelser på svenska (”resning” vore möjligtvis en annan) och själva egenskapen i sig är den som på arabiska heter istiwāʾ. 

Innehållet i återberättelsen om imam Malik kan sammanfattas som följer:

En gång kom en man till imam Mālik b. Anas och refererade till koranversen, ”Den Nåderike tog tronen i besittning” (20:5) och sade, ”Hur tog Han tronen i besittning (kayfa istawā)?” Imam Mālik svarade, ”Att Allah tog tronen i besittning är inte okänt (al-istiwāʾ ghayr majhūl), men dess specifika beskaffenhet [i förhållande till Honom] är omöjlig att begripa med intellektet (wa-l-kayf ghayr maʿqūl). Det är obligatoriskt att tro på det, men att fråga om det är en innovation (al-īmān bihi wājib wa-l-suʾāl ʿanhu bidʿa). Du verkar minsann vara en innovatör.” Sedan beordrade imam Mālik att mannen bortfördes från platsen där han satt och undervisade.

Imam Maliks ord har även tolkats som att ”[den språkliga betydelsen av] att ta i besittning är inte okänd (al-istiwāʾ ghayr majhūl), men dess specifika beskaffenhet [i förhållande till Allah] är omöjlig att begripa med intellektet (wa-l-kayf ghayr maʿqūl)…” I slutändan är dock innebörden om att vi inte känner till eller kan begripa den specifika beskaffenheten densamma.

Lärdomen från den här välkända historien om imam Malik är att de tidiga muslimerna inte brukade fråga om den specifika beskaffenheten (al-kayfiyya) av Allahs egenskaper, utan nöjde sig med att tro på dem så som de beskrivs i Koranen eller de autentiska ḥadītherna och avstod från vidare reflektion om deras yttersta verklighet (ḥaqīqa). De visste att människans intellekt ändå inte kan begripa eller omfatta den yttersta verkligheten av Allah och Hans egenskaper. Därför prioriterade de istället att reflektera kring Allahs tecken (āyāt) i Koranen och i Hans skapelse.

Vi bekräftar därmed att Allah har tagit tronen i besittning (ʿalā al-ʿarsh istawā) så som det anstår Honom i Hans majestätiska upphöjdhet. Det nämns på sju ställen i Koranen (t.ex. 20:5) och Vi bekräftar det utan att likna Allah vid skapelsen och utan att fastställa en beskaffenhet. ”Ingenting är som Han – Han är den Allhörande, den Allseende.” (42:11)

Angående al-istiwāʾ säger en av de största tidiga malikitiska lärda, al-Qāḍī ʿAbd al-Wahhāb al-Baghdādī (d. 422/1031), i sin kommentar på Ibn Abī Zayds (d. 386/996) Risāla:

”Förvissa dig om att beskrivningen av Allah att Han tog tronen i besittning (al-istiwāʾ) handlar om att följa den koraniska texten, underkasta sig uppenbarelsen och tro på Allahs beskrivning av Sig Själv. Det är dock inte tillåtet att fastställa någon specifik beskaffenhet (kayfiyya) för egenskapen, eftersom uppenbarelsen inte innehåller något om det och eftersom profeten inte har informerat om det och eftersom följeslagarna inte frågade om det. En annan anledning är att frågan om specifik beskaffenhet blir en fråga om förflyttning, förändring, utfyllnad av rum och behov av plats. Det leder därmed till att man likställer Allah med fysiska kroppar (tajsīm) och hävdar att [vissa] fysiska kroppar kan vara evigt begynnelselösa (qidam al-ajsam). Detta innebär att man lämnar islam enligt alla muslimer. Mālik, må Gud vara nöjd med honom, sammanfattade det bästa svaret när han tillfrågades om, ’Den Nåderike tog tronen i besittning,’ (20:5) [Mannen sade:] ’Hur tog Han tronen i besittning?’ Mālik svarade: ’Att Allah tog tronen i besittning är inte okänt (al-istiwāʾ minhu ghayr majhūl), men dess specifika beskaffenhet i förhållande till Honom är omöjlig att begripa med intellektet (wa-l-kayf ghayr maʿqūl). Att fråga om detta är en innovation.’ Sedan beordrade han att frågeställaren skulle bortföras.”

Precis som vissa andra tidiga lärda från Ahl al-Sunna, däribland Ibn ʿAbd al-Barr (d. 463/1071), så understryker al-Qāḍī ʿAbd al-Wahhāb att Allahs ”tagande av tronen i besittning” (istiwāʾ) – precis som andra handlingsegenskaper såsom ”nedstigning” (nuzūl) och ”kommande” (ityān, majīʾ) – inte innebär förflyttning, behov av plats eller liknande egenskaper som återfinns hos skapelsen. Ibn ʿAbd al-Barr sade: ”Allahs kommande (majīʾ) innebär inte rörelse, lämnande av en plats eller förflyttning, eftersom sådant enbart gäller om den som kommer är en fysisk kropp (jism).” Syftet med dessa tillägg är att understryka Allahs fullständiga olikhet från skapelsen och undvika missförstånd. 

Det bästa är dock att, så gott som möjligt, undvika sådana utläggningar om ”rörelse”, ”förflyttning” eller liknande saker eftersom dessa termer inte nämns i Koranen, ḥadītherna eller återberättelserna från de tidiga muslimerna. Inte sällan är det just de ständiga filosofiska utläggningarna och negationerna av saker som plats, förflyttning och rörelse som får människor att överhuvudtaget börja tänka antropomorfiskt och jämföra Allah med skapelsen – istället för att hålla fast vid människans naturliga och okonstlade gudstro. Det räcker vanligtvis att tydliggöra att Allah ”har tagit tronen i besittning” (ʿalā al-ʿarsh istawā) så som det passar Honom, inte så som det passar skapade varelser, och att Han inte på något sätt kan likställas med skapelsen. ”Ingenting är som Han – Han är den Allhörande, den Allseende.” (42:11)

Att filosofera kring beskaffenheten av Allah egenskaper, vilket riskerar att leda till förnekelse eller långsökta tolkningar, är det som imam Malik kallade för innovation (bidʿa). Det var nämligen inget som de tidiga muslimerna bland följeslagarna, efterföljarna och efterföljarnas efterföljare ägnade sig åt. Inte för att de saknade kunskap som de senare generationerna skulle ha haft, utan snarare för att de hade djupare förståelse och kunskap. De visste att Allah är såsom Han har beskrivit sig själv och som Hans sändebud ﷺ har beskrivit Honom, men samtidigt att människans intellekt inte klarar av att begripa eller omfatta den yttersta verkligheten av Allah och Hans egenskaper. Därför prioriterade de istället att söka givande kunskap, fördjupa sin tro och förbättra sina handlingar. Däri finns sannerligen en lärdom och ett exempel för alla efterkommande.

Dr. Tobias Andersson

3 kommentarer

  1. Olle Abdallah 12 oktober, 2017 på 04:29 - Reply

    Att tro på Allahs ”Tagande av besittning av tron” medför oundvikligen att Allah inte var i besittning av tronen och sedan blev det. Detta medför ett affirmerade av imperfektioner och förändring för Allah swt. Jag har ägnat att halvår åt att försöka komma underfund med just dessa istiwa verser men inte blivit något klokare. Den enda rimliga slutsatsen är att Istiwa har en betydelse som INTE innebär ”resning” eller ”tagande i bessitning” utan har en esoterisk mening som bara Allah swt vet.

  2. Abdussalaam Nordenhök 12 oktober, 2017 på 09:54 - Reply

    Nej, istiwa innebär inte att Allah har en fysisk kropp.

    Det är tillräckligt att stanna där.

  3. Olle Abdallah 12 oktober, 2017 på 19:46 - Reply

    Finns vissa lärda (vad jag hört tex Abdul Qadir Jilani må allah vara nöjd med honom) som menat att Allah swts Istiwa är evig. En viktig poäng som ofta överses är betydelsen av Thumma i anslutning till istiwa. Klassiska lärda har argumenterat för att Thumma i anslutning till Allahs egenskaper eller handlingar enbart markerar ett grammatisk urskiljande, inte ett urskiljande av tid eller händelseförlopp. Så ”thumma istawa alal arsh” kan betyda ”Och herren är över sin tron”

Skriv en kommentar