Muslimska aktivister i Sverige – ett juridiskt råd

november 11, 2017 Ingen kommentar »
Muslimska aktivister i Sverige – ett juridiskt råd

Profeten ﷺ sade: ”Min umma kommer uppdelas i fler än sjuttio grupper, varav de som utgör den allra största prövningen (fitna) mot min nation är de som bedömer saker utifrån sin egen åsikt och tillåter det som är förbjudet och gör det tillåtna förbjudet”. 

Gud säger: Tappa inte modet och förtvivla inte! Står ni fasta i tron kommer ni att vinna överhanden.

Ett råd från Ustadh ‘Abd us-Shakur Brooks 

Något som är av allra största vikt att man förstår om man debatterar och slåss för någon slags rättvisa är att ha visshet utan minsta tvivel om vilken etiklära, vilka principer och vilken lag man lutar sig mot när man rättfärdigar sitt krav. Detta är det viktigaste för muslimen att förstå, så att han inte förlorar siktet på vad som verkligen är en rättighet skänkt av Allah och vad som inte är en rättighet (fotnot 1). Den som misslyckas med att förstå detta och som inte tar hänsyn till detta kommer på falska grunder kräva saker som en muslimsk rättighet när det i själva verket inte är deras islamiska rättighet. Det kan leda till att man kräver något från andra människor som man faktiskt inte besitter rätten att kräva, enligt Allah. Därutöver, i deras hjärtan så kan de faktiskt börja inbilla sig att de är aktivister och revolutionärer som kämpar för sin tro. Således, om en muslim debatterar och slåss för någon inbillad rättighet som islam inte erkänner som en rättighet så måste han ha kännedom om att det krav som han lyfter upp inte rättfärdigas genom islam men att det snarare är så att han kämpar för sina egna principer. Med andra ord, han måste förstå vad som blott är strategi och inte en islamisk rättighet och som ingen människa är skyldig honom enligt Allah. Hur man tänker gör en stor skillnad, även om en handling i det yttre kan förefalla identisk.

Till exempel en person som kämpar i icke-muslimska länder för att få ledigt från jobb för att närvara vid fredagsbönen och kräver att arbetsgivaren måste acceptera det och inte har rätt att sparka honom och som betraktar detta som som rättighet eftersom det råder religionsfrihet etc. Islam skänker ingen sådan rättighet till en muslim, eftersom arbetsgivarens rättighet är att han kan sparka och anställa vemhelst han så önskar. I islam så har ingen rätten att inskränka på någon annans egendom eller tillgångar. Således, om arbetsgivaren väljer att sparka muslimen och muslimen då bestämmer sig för att bestrida det för att han inbillar sig att det är hans rättighet att ha jobbet, så måste han förstå att han inte kämpar för sin islamiska rättighet utan snarare drar nytta av att han lever i ett sekulärt land och att landet tillåter honom detta. Detta är vad som åsyftas med strategi.

En ännu allvarligare fråga är om muslimen stämmer företaget på pengar, trots att islams lag inte berättigar honom något sådant, är det då överhuvudtaget tillåtet för honom att erhålla dessa pengar? Det är precis som att tvinga någon att betala pengar för att man inte fick behålla jobbet. Från ett islamiskt juridiskt perspektiv så är detta inte hållbart.


Fotnot 1.

Exempel på icke-islamiska strategier som används av muslimska aktivister i tron om att dessa strategier är islamiskt sanktionerade:

1. Att ”strategiskt” yrka på kvotering inom den privata sektorn för att motverka rasism och dess diskriminerande yttringar trots att det i islam är förbjudet med anställningstvång eller påtvingade kontraktsformer. Orsaken är att dessa muslimska aktivister har blandat ihop islam med en rad olika etniciteter som de ämnar hjälpa på traven, men samtidigt åsidosätter deras egen religions mest basala regler. Grundproblematiken är oförmågan att sätta sig in i andras situation. Det torde vara uppenbart att de muslimska aktivisterna inte hade accepterat om svenska statliga dekret tvingade dem att anställa kvinnliga fredagspredikanter i moskéerna eller att anställa ”etniskt svenska” ateister i moskéstyrelserna för att få bukt med arabnormen. Egentligen är profeten Muhammads ord ﷺ tillräckligt, ”Gör mot andra människor det som du vill ska göras mot dig, och avsky att sådant drabbar andra som du själv avskyr att drabbas av” (Abu Dawud).

2. Att ”strategiskt” yrka på skattehöjningar i Sverige för att ”gagna” islam, icke-priviligerade grupper och muslimer i allmänhet trots att inkomstbeskattning är haram. Det innebär i själva verket att de muslimska aktivisterna ämnar utsätta icke-muslimerna för något som vi muslimer anser vara förtryckande (dhulm) och som är förbjudet enligt shari’a. Att driva in skatt ses i islamisk lag som en av de större synderna (al-kaba’ir). Fenomenet är att jämföra med att försöka få icke-muslimer att dricka mer vin för att stärka vinproduktionen i fattiga länder eller något liknande.

3. Att ”strategiskt” yrka på att sekulära Sverige är moraliskt och ekonomiskt förpliktat att betala ut bidrag (som hämtats ut från folket genom en rad olika förbjudna metoder så som skatter, statliga kasinon, vin- och sprit-försäljning, Svenska Spel, räntor etc.) för att bekosta muslimernas icke-obligatoriska aktiviteter så som konferenser och olika former av projektverksamhet samt därefter betrakta en utebliven eller reducerad gåva som en yttring av islamofobi eller rasism.

5. Att ”strategiskt” arbeta för postmodernitetens likartsfeminism och motarbeta särartsfeminismen, trots att Koranen och Sunnan är tydliga i frågan. Detta görs i tron om att shari’a ska frikännas från de ofta upprepade anklagelserna om misogyni. I själva verket leder denna strategi till att utarma folkets fitra och försvåra kampen för islam som innebär en kamp för de rättigheter Gud givit kvinnan.

6. Att ”strategiskt” använda sig av dubbel måttstock, så som att förespråka kulturell mångfald och ”normkritik” när det riktas mot värdlandets befolkning men samtidigt motsätta sig ”normkritik” mot ”etniska muslimer” eller saker som kommit att betraktas som ”muslimsk kultur”. Kritik mot dysfunktionella normer bland samtida muslimer kategoriseras av många muslimska aktivister som rasism emedan kritik mot svenska normer betraktas av samma personer som en kamp mot rasism.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de muslimska aktivisterna är, enligt svensk lag, tillåtna att använda sig av dessa och liknande strategier precis som övriga medborgare i landet, men att de bör sluta blanda in islam i denna aktivism och sluta låtsas som om normativ islam (dvs. så som de rättslärda har förstått religionen de senaste 1400 åren) på något sätt sanktionerar deras politiska strategier. Det är inte fel att ställa Sverige till svars för att landet inte uppfyller sina egna lagar eller inte upprätthåller sina egna demokratiska värderingar eller vad det än må vara, men om det görs under muslimsk flagg så bör det alltid tydliggöras vad som baseras på islam och vad som baseras på rent politiska strategier utan förankring i islam, eller ännu värre strategier som går emot shari’a. 

Skriv en kommentar