Samtida trosdefekter – en varnande reflektion

november 25, 2017 Ingen kommentar »
Samtida trosdefekter – en varnande reflektion

En viktig sakfråga inom tros- och rättsläran är frågan om vilka handlingar, ord och trosuppfattningar som innebär att en muslim riskerar att lämna islam och bli icke-muslim. Dessa kallas på arabiska för nawāqiḍ al-īmān (”saker som upphäver en persons tro”) eller nawāqiḍ al-islām (”saker som upphäver en persons islam”). I vår samtid finns det vissa extrema sekter som överdriver dessa aspekter och använder dem för allmän exkommunikation (takfīr) av troende muslimer som inte följer just deras partikulära [van-]tolkning av religionen. Dessa takfiriyyun har lett till en motreaktion i muslimska led, tron att ingenting en muslim säger eller gör kan innebära kufr. Denna text tar upp sådana trosdefekter som antingen är kufr eller som kan leda till kufr. Vi bör inte blunda för vikten av dessa sakfrågor. Eld är föga effektivt för att släcka eld, och en form av extremism ska inte mötas med en annan form av extremism. I alla tider och i alla länder bör man kalla muslimerna till medelvägen och det som varit konsensusfrågor för den stora majoriteten ända sedan islams allra första dagar.

Trosdefekter består av handlingar, ord och trosuppfattningar – den här korta texten tar upp dessa tre. En människa träder in i islam genom trosbekännelsen (shahada). Men det är bara genom att dagligen tro på detta som gör att tron upprätthålls. Man kan inte ta semester från islam och man kan inte ta en paus från att tro. Den som kliver in över en tröskel kan även kliva ut över en tröskel. En muslim kan således riskera att falla ut ur sin islam (underkastelse) genom att i tro eller handling utföra eller tro på sådant som nullifierar trohetseden (bay’a) till Gud och Hans sändebud ﷺ. Profeten ﷺ sade: ”Skynda er att utföra det goda, ty det kommer en prövning likt en mörk natt. Då kommer en person att vakna på morgonen som en troende och innan aftonen vara icketroende och han kommer gå och lägga sig som en troende och vakna upp som en icketroende. Han kommer sälja sin religion för en ynka del av det världsliga”.

Listan nedan tar inte upp alla de saker som möjligen kan ta ut en person från islam men fokuserar uteslutande på problematiska trosaspekter i det samtida Sverige. Det bör tilläggas att listan består av varningar (1) för trosdefekter som man som muslim inte bör närma sig och inte alltid nawaqid per se.

  1. Förnekande av det som är en välkänd del av religionen som alla muslimer vet om.
  2. Tron att islam är inte är riktat åt hela mänskligheten utan bara till en eller några specifika etniska grupper.
  3. Tron att islam är en regional religion och geografiskt bunden.
  4. Tron att islam blott är en förortsreligion.
  5. Tron att Allah är en stamgud.
  6. Tron på relativistiska sanningar i plural.
  7. Tron på att en annan ideologi, t.ex socialism, ersatt islam som sanning.
  8. Tron på att klassisk islam är olämpligt i vår tid eller kontext.
  9. Tron på att att identitetspolitik står ovan islamisk politik.
  10. Tron på att profetens sunna var då, och nu är nu.
  11. Tron att Koranen bara riktar sig till araber.
  12. Tron att Allah hatar vita människor sui generis.
  13. Tron att reglerna för ahl al-kitab (judar och kristna) är upphävt.
  14. Tron att rättsreglerna (ahkam) för män och kvinnor är identiska.
  15. Tron på retroaktiv bestraffning mot brottslingars ättlingar.
  16. Tron på arvsynd.
  17. Tron att Allah inte är ödets Skapare.
  18. Att säga ”det och vår tur nu” och åsyfta att det som är haram då blir halal. ‘Aisha sade om sin make ﷺ  : ”Han ﷺ  hämnades aldrig på den som gjorde honom illa”.
  19. Att säga att det är misogyni att män är qawwamun ‘ala n-nisa’ (kvinnornas beskyddare) [K.4:34]
  20. Att säga att alla religioner har lika värde.
  21. Att säga att ”muslimsk bakgrund” är identiskt med sann tro (iman). Gud säger om detta: ”Bland folket finns de som säger att de tror på Gud och den sista dagen men i verkligheten så tror de inte alls. De försöker lura Gud och de troende, men de lurar inga andra än sig själva och de inser det inte ens själva” (K. 2:8-9)
  22. Att säga att islam bara berör individuella plikter så som bön och fasta och inte inkluderar politik (mellanmänskliga relationer).
  23. Att säga att satr al-‘awra (täcka nakenheten) inte är en plikt men att islam tillåter folk att klä på sig eller klä av sig som de vill.
  24. Att säga att riba (ocker) är tillåtet.
  25. Att fnysa föraktfullt åt polygami istället för att förakta missbruk av det.
  26. Att säga att alla hadither är falska och bara Koranen är sann.
  27. Att genom handling uttrycka ilska över att profeterna är män eller anse det orättvist.
  28. Att genom handling uttrycka vrede över Koranens arvsregler.
  29. Att genom handling eller i ord uttrycka hat gentemot Gud för att Han skänkt folk olika talanger, inkomster, kön, klasstillhörighet eller etnicitet.
  30. Att demonstrera för HBTQ-rättigheter så som samkönade äktenskap i moskén.
  31. Att kalla Allah eller Hans sändebud ﷺ orättvisa.
  32. Att nedsättande kalla islams rättsregler ”medeltida”.
  33. Att ägna all sin vakna tid åt att bekämpa islam och anse sig vara immun mot kufr genom att man har en ”muslimsk [etnisk] bakgrund”.
  34. Att kalla sin broder eller syster förrädare mot islam eller insinuera takfir för att han/hon är vit. (2)
  35. Att okritiskt anamma icke-muslimska och i vissa fall anti-muslimska teorier som strider mot islams grundläggande värderingar – såsom vissa gör med antisemitiska, socialistiska eller kapitalistiska idéer.
  36. Att beklaga sig över irrelevant gammel-bid’a (t.ex. vissa kalam-frågor) samtidigt som man fullständigt stödjer neo-bid’a såsom politiska vänster- eller höger-idéer som fördärvar landets unga muslimer
  37. Att tro att man själv äger definitionen om Allah och att det inte är Allah själv som säger vad Han vill om Sig själv.
  38. Att anse det lovligt att döda kvinnor och barn ”för att de gör så mot oss”.
  39. Att anse att islam bara är för en samhällsklass.
  40. Att anse att etniska judar på något sätt bär på dna som hatas av Allah.

Om denna sista punkt och att muslimer inte får lov att husera antisemitiska åsikter som religiöst sett är djupt problematiska. Sändebudet ﷺ gifte sig med judinnan Safiya bint Huyayy som alltså för muslimer tituleras som Umm al-mu’minin (de troendes moder) och han ﷺ instruerade sin hustru att besvara eventuella trakasserier i det arabiska samhället med orden: ”Harun är min fader och Musa är min farbror och Muhammad är min make”. Sändebudet ﷺ gifte sig även med judinnan Rayhana bint Zayd. Det är minst sagt en defekt i tron att insinuera att Guds sändebud ﷺ på något sätt höll en aversion mot judar som etnisk grupp.

Imam al-Nawawī säger i Sharh sahih Muslim (’Kommentar på Muslims Sahih-samling’):

Den muslim som förnekar någon av religionens allmänt kända grunder betraktas juridiskt sett som en avfälling (murtadd) och icke-muslim (kāfir) såtillvida han inte nyligen har konverterat eller föddes och uppfostrades i obygden eller av annan orsak varit oförmögen att lära sig sin religion korrekt. Sådana muslimer skall informeras och om de fortsätter på denna bana bedöms de vara icke-muslimer. Detta gäller även den muslim som anser det tillåtet att ägna sig åt otukt (zinā), vindrickande, döda oskyldiga eller utföra andra handlingar vars förbud är allmänt kända som en del av religionens grunder.

Imam al-Suyuti sade i sitt verk Miftah al-janna fî ihtijâj  bi s-sunna:

”Ha kännedom, må Allah belöna dig, om att den som förnekar att de allmänt kända profetiska återberättelserna, antingen i ord eller handling, och att de utgör bevis, är en kafir som befinner sig i vantro och kommer återuppväckas med judarna och de kristna eller andra otrogna.

Qadi ‘Iyad säger i al-Shifa:

Vi är fullkomligt säkra att deklarera att en person är kafir om han ljuger om eller förnekar vilken som helst av shari’ans grunder då detta är etablerat genom full säkerhet, och att en handling utförts av sändebudet och det återberättats om honom, eller i sådana saker där det råder konsensus.

Ibn Battah sade i Ma’alim as-sunnah an-nabawiyya:

Om en person har tro på allt som Sändebudet kom med, må Allah välsigna och skänka honom frid, förutom en enda sak som han förnekar, så är han en kafir enligt samtliga rättslärde.

Fotnot 1: Varning betyder att man uppmanar andra att giva akt, akta sig för, hålla sig ifrån, vidtaga försiktighet eller att man vädjar om avhållsamhet från något.

Fotnot 2: Malik fick frågan om hadithen, ”Den som säger till sin bror, ‘Ya kafir!’ Då gäller det för en av dem.” Han sade, ”Jag uppfattar att den handlar om al-haruriyya (dvs. khawarij).” Då sa någon till honom, ”Anser du därmed att de är kuffar?” Han svarade, ”Det där vet jag faktiskt inte.”

Skriv en kommentar