I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn
Må Han välsigna profeten Muḥammad samt hans familj och följeslagare
Det här är en översättning av kapitlet om trosläran i al-Qawānīn al-fiqhiyya som författades av den västerländske rättslärde Ibn Juzayy al-Kalbī från den andalusiska staden Granada (d. 741/1340). Kapitlet heter ”Inledningen om de obligatoriska trossatserna bland religionens grunder” och berör islams grundläggande trossatser i tio delar, vilka kommer att publiceras del för del här på malikiyya.se – om Gud vill. Den första delen om Guds existens följer nedan:
1. Skaparens existens (Upphöjt vare Hans Majestät)
Förvissa dig om att både den himmelska och den jordiska världen har tillkommit efter att tidigare inte ha existerat och att de vittnar om såväl deras egen dess tidsliga tillkomst som deras Skapares eviga begynnelselöshet (qidam). De vittnar om detta genom sina föränderliga egenskaper, växlingen mellan rörelse och stillhet samt andra slags tillfälliga tillstånd. Allt som har tillkommit kräver en frambringare som fick det att existera och en skapare som skapade det – ty varje handling kräver någon utför den.
I allt som existerar – från jorden till himlarna och från levande varelser till livlösa saker såsom bergen, haven, floderna, träden, frukterna, blommorna, vindarna, molnen, regnskurarna, solen, månen, stjärnorna, växlingen mellan natt och dag samt allt annat, litet som stort – framträder spåren som indikerar den mästerliga skapelsen och subtiliteterna som indikerar den bakomliggande visdomen och regleringen. I allting finns definitiva indikationer och uppenbara bevis för Skaparens existens.
Och Skaparen är Gud, världarnas Herre, som skapade allting i skapelsen. Han är den Sanne, Uppenbare Konungen som genom Sin storhet och upphöjda ställning är dold för ögonens syn (al-abṣār), men som genom Sin överväldigande makt och Sina tydliga bevis framträder inför det inre seendet (al-baṣāʾir). Finns det tydligare indikationer om Gud? ”Kan någon tvivla på Gud, himlarna och jordens Skapare?” (14:10)
Det räcker i själva verket med det naturliga tillstånd (fiṭra) vari Gud har skapat människorna samt det ofrånkomliga behov som finns i människornas inre att tjäna Herren (ʿubūdiyya) och erhålla kunskap om Honom (maʿrifa). ”Om du frågar dem vem som skapade himlarna och jorden kommer de sannerligen svara: ’Gud.’” (31:25)
[Nästa del om Guds egenskaper (ṣifāt) kommer inom kort – om Gud vill.]
