I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn
Må Han välsigna profeten Muḥammad samt hans familj och alla hans följeslagare
Det här är en översättning av kapitlet om trosläran i al-Qawānīn al-fiqhiyya som författades av den västerländske rättslärde Ibn Juzayy al-Kalbī från den andalusiska staden Granada (d. 741/1340). Kapitlet heter ”Inledningen om de obligatoriska trossatserna bland religionens grunder” och berör islams grundläggande trossatser i tio delar, vilka kommer att publiceras del för del här på malikiyya.se – om Gud vill. Den andra delen om Guds egenskaper följer nedan. Tidigare delar återfinns här: Del 1.
2. Guds – den Upphöjdes – egenskaper (ṣifāt)
Det tillhör teologernas (al-mutakallimun) vedertagna bruk att befästa sju egenskaper: liv (ḥayāt), allsmäktig förmåga (qudra), vilja (irāda), allvetande (ʿilm), hörsel (samʿ), syn (baṣar) och tal (kalām).
1. Liv (ḥayāt): Gud är den Förste utan begynnelse (al-awwal al-qadīm) som har existerat i all evighets evighet – före tidernas begynnelse. Det fanns inget vid sidan av Honom och Han är nu som Han var då. Han är den Levande som är evigt bestående (al-ḥayy al-bāqī) och den Siste (al-ākhir) som aldrig kommer dö, till skillnad från alla på jorden som kommer att förgås.
2. Allsmäktig förmåga (qudra): Gud har makt över allting. Inget gör Honom oförmögen och inget är svårt för Honom. Han har herraväldet över allting i Sin hand. Har ni inte lagt märke till Hans allsmäktiga förmåga i skapandet av allt som existerar ur intet? I upprätthållandet av jorden och himlarna? Och i verkställandet av Hans bestämmelse i skapelsen? Varje dag ger Han död åt några och liv åt andra; varje dag skapar Han några och omintetgör andra; varje dag skänker Han fattigdom åt några och rikedom år andra; varje dag gör Han några mäktiga och andra kuvade; varje dag vägleder Han några och vilseleder andra; varje dag ger Han några och berövar andra; varje dag sänker han några och upphöjer andra; varje dag gör Han några lycksaliga och andra bedrövade; och varje dag skänker Han välbefinnande åt några och prövningar åt andra. ”Om Han vill att något ska vara så säger Han bara till det: ’Var!’ – och det är.” (36:82)
3. Vilja (irāda): Gud den Upphöjde är Den som vill allt som existerar [vilket innebär att allt existerar i enlighet med Hans vilja]. Han styr allt som sker, bestämmer hur allt ska vara och gör vad Han vill. Allting i form av nytta och skada, sötma och beska, tro och otro, lydnad och olydnad, ökning och minskning, vinst och förlust sker genom Hans begynnelselösa vilja (bi-irādatihi al-qadīma), Hans förutbestämmelse (qaḍāʾihi), Hans ödesutmätning (qadarihi) och Hans visa vilja (mashīʾatihi al-ḥakīma). Ingen kan avvärja Hans påbud, ingen kan hindra Hans bestämmelse och ingen kan gå emot Honom i det Han gör. ”Han ställs inte till svars för vad Han gör, men människorna däremot kommer ställas till svars.” (21:23) Hans fullkomliga herravälde och visdom innebär att varje välsignelse är en gåva från Honom och varje prövning är en del av Hans rättvisa. Ägaren (al-Mālik) gör vad Han vill med Sina ägodelar, Konungen (al-Malik) bestämmer vad Han vill för de Han styr över och den Vise (al-Ḥakīm) vet bäst vad Hans visdom kräver. ”Gud vet, men ni vet inte.” (2:216) Han fastställer de skapade varelsernas försörjning, livslängd och handlingar samt deras bedrövelse eller lycksalighet. ”Allt är inskrivet i en tydlig bok.” (11:6) Han har skapat folk för paradiset; Han underlättar det goda för dem och de utför sådana handlingar som paradisets folk utför. Han har likaså skapat folk för helvetet; Han underlättar det onda för dem och det utför sådana handlingar som helvetets folk utför. ”Din Herre förtrycker inte Sina tjänare.” (41:46)
4. Allvetande (ʿilm): Gud den Upphöjde vet allt och [Hans vetskap] omfattar allt från den lägsta jorden till det som finns bortom himlarna. Hans vetskap omsluter allt och Han håller räkning på allt. Han vet allt som var och allt som kommer att vara samt hur allt som inte är vore om det skulle vara. Han är närvarande överallt genom Sin vetskap och Han övervakar varje människa. ”Han känner det som ni hemlighåller lika väl som det ni visar öppet och Han vet vad ni tjänar ihop.” (6:3) Det synliga och det dolda är lika inför Honom. Han vet allt som hållits hemligt och allt som dolts i varelsernas inre. Han vet till och med vad som pågår i fiskarnas inre, långt nere i havens djup. ”Han vet vad som rör sig i människans innersta.” (8:43)
5–6. Hörsel (samʿ) och syn (baṣar): Gud den Upphöjde är hörande (samīʿ) och seende (baṣīr). Inget hörbart, hur tyst det än må vara, undgår Hans hörsel. Inget synbart, hur litet det än må vara, undgår Hans syn. ”Han vet det som sagts i hemlighet och det som är än mer dolt.” (20:7) Han vet till och med om en svart myras krypande på ett kargt stenblock en beckmörk natt. ”För Gud är ingenting dolt vare sig på jorden eller i himlen.” (3:5) Och vilket utmärkt sätt att följa upp detta med följande bevis: ”Det är Han som formar er i moderlivet enligt Sin vilja.” (3:7)
7. Tal (kalām): Gud den Upphöjde är talande – såväl befallande som förbjudande – genom denna eviga egenskap. Hans tal inbegriper inte bokstäver eller ljud. Hans tal kan aldrig upphöra eller inbegripa liknande saker såsom tystnad, uppdelning och sekvenser där vissa delar kommer före och andra efter. Hans tal liknar inte skapade varelsers tal, precis som Hans väsen (dhāt) inte liknar skapade varelsers väsen. Hans ord är oändliga, precis som det Han vet är oräkneligt och precis som det Han har förmågan att göra är obegränsat. ”Säg: ’Om allt hav blev till bläck för att uppteckna min Herres ord, skulle havet sina innan min Herres ord hade uttömts, och så även om vi lade till ytterligare hav.’” (18:109)
Beviset som bekräftar dessa egenskaper består av tre aspekter:
(1) De är egenskaper som inbegriper fullkomlighet, vilket nödvändiggör att Gud beskrivs med dem, emedan deras motsatser är egenskaper som inbegriper tillkortakommande, vilket nödvändiggör att Gud friskrivs från dem. ”De mest upphöjda egenskaperna tillhör Gud.” (16:60)
(2) Spåren av Hans visdom [i skapelsen] indikerar dessa egenskaper, ty den fulländade skapelsen indikerar Skaparens liv (ḥayāt), allsmäktiga förmåga (qudra) och allvetande (ʿilm) samt de övriga egenskaperna.
(3) Dessa egenskaper bevisas även genom de tydliga texterna från Koranen och de autentiska ḥadītherna.
