Heter det konvertit, revertit eller bara muslim?

mars 30, 2018 2 Kommentarer »
Heter det konvertit, revertit eller bara muslim?

I Guds namn

Det är vanligt att svenska muslimer använder orden revertit eller konvertit när de talar om nyblivna muslimer eller personer som någon gång efter barndomen har blivit muslimer. Verbet som används i dessa sammanhang är att revertera eller att konvertera. Båda dessa termer är dock problematiska av olika anledningar, vilka diskuteras nedan. Utifrån den koraniska terminologin och utifrån den profetiska sunnan vore det vettigare att beskriva sådana individer som antingen nya muslimer (om de relativt nyligen blivit muslimer) eller helt enkelt muslimer (om de varit muslimer relativt länge).

Substantivet konvertit avser en person som har övergått till en annan tro eller religionsform och verbet att konvertera avser handlingen att gå över till en annan tro. ”Substantivet” revertit däremot saknas i det svenska språket och likaså ”verbet” att revertera. Dessa två har lånats in från engelskan precis som andra mindre lyckade muslim-svengelska termer – t.ex. abrogera i betydelsen upphäva, konsumera äktenskapet i betydelsen fullborda äktenskapet och memorisera i betydelsen betydelsen memorera eller lära sig utantill.

Till skillnad från de engelska termerna abrogation, consummation of a marriage och memorisation är dock det (påhittade) engelska substantivet revert inte en särskilt lämpad term för den avsedda betydelsen. Verbet revert betyder gott och gott att återvända till ett tidigare tillstånd. Att använda ordet revert i betydelsen ny muslim är problematiskt dels för att ordet inte är ett substantiv och dels för att det baseras på en missförståelse av hadithen om att ”varje barn föds i det naturliga tillståndet (al-fiṭra)

Profetens ﷺ uttalande betyder inte att hela mänskligheten föds som muslimer och sedan överger islam, utan att varje själ har skapats med en inneboende disposition och benägenhet att tro på, dyrka och underkasta sig Gud. Varje barn är med andra ord ”programmerat” för att acceptera den naturliga livsväg som alla profeter från Ādam till Muḥammad ﷺ har kallat till – dvs. islam – men de föds inte som aktiva muslimer. Därför säger Gud:

”Gud förde er ut ur era mödrars sköten; ni visste ingenting.” (16:78)

De som vidhåller att nya muslimer är revertiter menar att dessa individer föddes som muslimer, sedan övergav islam (dvs. blev murtaddūn eller ”avfällingar”) och sedan blev muslimer igen. Det innebär i sin tur att alla icke-muslimer världen över i själva verket är murtaddūn (”avfällingar”), vilket låter märkligt.

Denna revertit-termologi saknar dessutom stöd i den koraniska uppenbarelsen och den profetiska traditionen. Varken i Koranen eller haditherna beskrivs en person som blir muslim i termer som ”han blev muslim igen” (aslama marratan ukhrā), ”han återvände till islam” (ʿāda/rajaʿa ilā al-islām) eller ”han förnyade sin islam” (jaddada islāmahu). Ordet som används är kort och gott ”han blev muslim” eller, bokstavligen, ”han underkastade sig Gud” (aslama), vilket inte har något med att återvända eller ”revertera” att göra.

Gud talar inte om ”åter-underkastelse” utan om enbart om underkastelse (islām): ”De tror att de har gjort dig en välgärning genom att underkasta sig Gud (aslamū). Säg: ‘Er underkastelse är inte en välgärning gentemot mig; nej, det är Guds välgärning mot er att Han har lett er till tron – om ni är sannfärdiga.'” (49:17) Det finns många andra verser och hadither som talar om individer som blir muslimer och ingen av dessa talar om ”åter-underkastelse” eller ”återvändande” utan enbart om underkastelse (islām).

Vid sidan av allt detta är det naturligtvis även ett otyg att använda engelska ord (i det här fallet ett både lingvistiskt och teologiskt felaktigt sådant: revert/revertit) när det finns likvärdiga eller bättre svenska ord.

Substantivet konvertit har också sina problem, även om de framförallt beror på sättet på vilket begreppet används snarare än dess betydelse. Ordet i sig avser en person som övergått till en annan tro, vilket är en korrekt beskrivning av en individ som har blivit muslim efter att tidigare ha varit t.ex. ateist eller kristen. I den meningen är handlingen att bli muslim synonymt med att konvertera till islam.

Ett problem med terminologin är dock att det egentligen inte är en särskilt bra översättning av det arabiska verbet för att bli muslim, aslama, som bokstavligen betyder ”att underkasta sig”. Det är även detta verb som vanligtvis används i Koranen och haditherna för en person som blir muslim, snarare än ord som ”han övergick till en annan tro” (taḥawwala ilā dīn ākhar), ”han ändrade tro” (ghayyara dīnahu) eller ”han bytte tro” (baddala dīnahu). Det senare används framförallt för de som lämnar islam, snarare än de som blir muslimer. Det koraniska ordet för att ”bli muslim” är helt enkelt aslama och personen som utför denna handling kallas för muslim – snarare än konvertit (mutaḥawwil).

Det är inget konstigt med att kalla en person som nyligen blivit muslim för ny muslim (på arabiska t.ex. ḥadīth al-ʿahd bi-l-islām), så tillvida personen relativt nyligen blivit muslim. Men att däremot envisas med att kalla personer som någon gång i sina liv aktivt valt att bli muslimer (dvs. inte fötts in i en muslimsk familj) för nya muslimer eller konvertiter är slarvigt och kan uppfattas som respektlöst.

Var det t.ex. någon som kallade Abū Bakr, ʿUmar, ʿUthmān och ʿAlī för konvertiter när de var kalifer? Eller kanske ”arabiska konvertiter”? Finns det någon född muslim som skulle få för sig att referera till sig själv som muslim, men referera till de rättfärdiga kaliferna som ”nya muslimer” eller ”(arabiska) konvertiter”? Syftet är naturligtvis inte att jämföra dagens muslimer med de följeslagare som blev muslimer på profetens ﷺ tid, utan enbart att poängtera det absurda i att envisas med konvertit-etiketten trots att personen varit muslim länge och trots att denna etikett saknar stöd i Koranen och Sunnan.

Teologiskt sett är begreppet konvertit helt irrelevant.

Ett ytterligare problem är att konvertit har kommit att fungera som en etnisk markör. Det torde inte ha undgått någon att det finns en spridd vanföreställning bland många, såväl muslimer som icke-muslimer, att islam hör samman med vissa nationaliteter eller etniska tillhörigheter. Utifrån denna föreställning är det inte ovanligt att man refererar till muslimer från andra bakgrunder som konvertiter, oavsett hur länge de har varit muslimer. Faktumet att de blev muslimer tycks vara viktigare än att de är muslimer.

Utgångspunkten är att ingen bör klandras för att använda begreppen revertit och konvertit, såtillvida de inte används för att nedvärdera individer som blivit muslimer. De är nämligen så vanliga att de används utan närmare eftertanke. Däremot bör vi gemensamt göra något åt den problematiska användningen av dessa problematiska begrepp. Intentionerna bakom konvertit-etiketten kan vara goda eller åtminstone harmlösa – även om det långt ifrån alltid är fallet – men sådan obetänksamhet är inte passande för en gemenskap som strävar efter förträfflighet (iḥsān) i alla sina förehavanden. Det gäller särskilt imamer och predikanter som, genom sina offentliga positioner, gör anspråk på att ha kunskap som saknas hos gemene muslim.

Min förståelse är att begreppen revertit och att revertera aldrig bör användas av någon eftersom de är både språkligt och teologiskt felaktiga.

Begreppen konvertit och att konvertera bör, enligt mig, enbart användas om det föreligger tydliga behov (dvs. om det av någon anledning inte alls passar att använda muslim eller han blev muslim) och aldrig någonsin som livslånga etiketter eller etniska markörer på andra muslimer.

En muslim är en muslim. Och det räcker gott så.

 Dr Tobias Andersson

2 kommentarer

  1. Håkan Larsson 30 mars, 2018 på 17:12 - Reply

    Så här uppfattar även jag termerna. ”Revertit” har över huvud taget ingen bäring. Hur betecknas å andra sidan en person som tidigare inte haft någon särskild tro, utan att vara ateist, och som finner sig till rätta i Islam?

  2. Camilla 31 mars, 2018 på 03:15 - Reply

    Salamualeikum..tänk att jag har aldrig varit bekväm med ordet konvertit.. personligen har jag tidigare alltid sagt att jag ”blev muslim”, men pga att alla använder sig av begreppet konvertit har jag börjat använda order igen. Men detta blev en tankeställare att det som kändes rätt i hjärtat från början är det (begreppet) jag ska använda mig av i fortsättningen.:-).

Skriv en kommentar