För icke-muslimska svenskar krig mot islam?

april 19, 2018 Ingen kommentar »
För icke-muslimska svenskar krig mot islam?

Vapen, bekantskapen och vetskapen

Imam Ahmad ibn Hanbal sade: ”Profeten ﷺ förbjöd att man säljer vapen i krigstid”. Vad detta betyder är att det är förbjudet att engagera sig i vapenhandel med de som aktivt strider mot muslimerna. Andra handelsvaror som inte hjälper dem i deras krig är inte förbjudet. De rättslärda har sagt att det förra inte bara gäller vapen utan inbegriper allt som kan hjälpa dem i deras stridande, även något så litet som en synål. Det är emellertid tillåtet att handla med vapen om dessa vapen inte används för att attackera andra. Man får även skänka bort vapen om de inte kommer att användas på fel sätt. Hasan al-Basri sade:

Det är otillåtet för en muslim att lämna över vapen till muslimernas fiender och stärka dem. Man får inte ge dem hästar och vapen eller sådant som hjälper dem framställa vapen. Att sälja vapen till dem är som att stötta dem och uppmuntra dem till krig. Detta är sannerligen förbjudet.

Ibn Taymiyya sade i Iqtida al-sirat al-mustaqim: ”Om en muslim reser till krigets boning (dar al-harb) för att köpa något så är detta tillåtet så som hadithen om Abu Bakrs handel i Syrien under sändebudets ﷺ livstid bevisar. På den tiden var Syrien ett land av krigförande”.

Ibn Hajar återger i Fath al-Bari: ”Det är tillåtet att genom handel interagera med ickemuslimerna, utom sådan handel som möjliggör för en krigförande (harbi) att segra över muslimerna”. Ibn Hajar återger även händelsen som Bukhari återberättar då följeslagaren Abu Qatada fick en rustning i gåva av sändebudet ﷺ och sålde rustningen till en ickemuslim från klanen Salama. Ibn Hajar säger att det visar att det är tillåtet att sälja vapen i tider av krig men bara till folk som inte attackerar muslimerna. Abu Qatada sålde sin rustning under en tid då det rådde krig mellan muslimerna och polyteisterna.

Ibn Qudama sade i al-Mughni: ”Det är tillåtet att sälja vapen även under krigstid till folk som inte hotar muslimerna”.

Förr i tiden när islam var en politisk realitet och muslimerna var starka producerades vapen i den muslimska världen som sedan såldes till Europa för att användas i krig mellan olika europeiska riken. Svärden från staden Toledo i Andalusien ansågs vara de allra bästa. Al-Biruni (d. 1048), al-Kindi (d. 873), and Jabir ibn Hayyan (d. 815) skrev böcker om metallurgi och den muslimska världens kunskap lade grunden för den moderna industriella framställningen. Krutet kom till Europa på 1200-talet genom muslimerna. Det Osmanska riket, Mogulriket och Safavidriket kallas för krutimperierna. De första i världshistorien som använde sig av infanteri med eldvapen var de osmanska janitsjarerna.

De flesta europeiska härskarna, inklusive Påven själv, förbjöd vapenhandel med osmanerna. De ständiga påvliga dekreten som förbjöd vapenexport till muslimerna visar att vapenhandeln var en pågående praxis under många århundraden. Österrike, Spanien, Vatikanen och riddarna från Malta arbetade aktivt i århundraden för att hindra vapenhandel på Medelhavet. Medan Påven och de europeiska kungahusen kämpade för att hindra vapenhandel stöttades handeln av den osmanske sultanen som beviljade handelsprivilegier till de européer som handlade med vapen. Under många hundra år så köpte osmanerna deras vapen från Europa, speciellt från Dubrovnik, Florens, Venedig och Genua. De kanoner som osmanerna använde i slaget vid Trastfältet i Kosovo 1389 var köpta av de kristna i Dubrovnik.

 

***

Är Sverige ett korsfararland i krig och för icke-muslimska svenskar krig mot islam – är de s.k. harbiyyun ?

Ibland hör man från muslimer att Sverige är ett korsfararland (fotnot 1) som befinner sig i aktivt krig mot den muslimska världen på grund av Bofors vapenindustri och dess export. Det finns därför ett behov av att undersöka vad Bofors är för något och huruvida det svenska folket bär ett kollektivt ansvar för detta privata företags vapenproduktion. Det är onekligen ett högst problematiskt företag vars produktion ämnat för export naturligtvis borde avskaffas. Frågan är emellertid om det är något som svenska folket – mer specifikt icke-muslimska svenskar – är kollektivt ansvariga för.

De flesta vapen tillverkas åt svensk försvarsindustri och eftersom Sverige inte är ett krigförande land är det inte produktionen för den inhemska marknaden som är problematisk. Det som kritiseras är vapenexporten till dels muslimska länder (såsom Pakistan, Saudiarabien, Dubai, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Qatar och Algeriet) och dels icke-muslimska länder (såsom USA och Indien). Under 1980-talet skakades Sverige av skandaler då man upptäckte att Bofors i hemlighet sålt vapen till arabiska länder i Gulfregionen samt till Iran.

Det exporteras vapen (d.v.s krigsmateriel) till i genomsnitt 51 länder per år. Vapentillverkningen i Sverige står för 2 procent av den globala försäljningen av vapen. När det svenska folket tillfrågades om Bofors förehavanden svarade 92 procent av svenskarna att vapenexport till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna borde avslutas (Demoskop). I en annan undersökning svarade 54 procent av svenska folket att vapenexport helt borde förbjudas, även till fredliga länder (Amnesty). Svenska muslimer och icke-muslimer bör kritisera den svenska Staten för att dessa brott tillåts fortgå. Men det är viktigt att särskilja mellan svenska folket och svenska Staten i detta avseende. Idag är det ca 40 olika privatägda företag som finns på svensk mark som producerar vapenrelaterade produkter för export. De 10 största av dessa företag står för 90 procent av vapenexporten. De flesta av dessa är helt eller delvis internationellt ägda (fotnot 2)

Svenska folket bär inte en kollektiv skuld för företagens export, lika lite som saudiska hemmafruar bär ansvar för den saudiska kungamaktens krig i Jemen eller persiska bönder bär skulden för ayatollornas stöd av Bashar al-Assad eller irakiska familjefäder har kollektivt skuld för Saddams massakrar på oskyldiga eller det egyptiska proletariatet har kollektiv skuld för Sisis förtryck i Egypten. De muslimer som menar att icke-muslimska svenskar är krigsförande mot islam (harbiyyun) menar att Sverige till skillnad från Saudiarabien, Iran, Syrien eller Egypten är en fungerade demokrati och att folket väljer sina ledare. De bör dock fundera över om Bofors vapenexport verkligen representerar folkviljan (fotnot 3).

***

Vad är Bofors?

Bofors grundades mitt under stormaktstiden år 1646 och har långa anor. Företagets huvudsakliga produktion har under företagets historia varit järn och stål. Sedan slutet av 1870-talet har de tillverkat bl.a kanoner. Bofors är ett privatägt aktiebolag. Det innebär att den pådrivande faktorn är kapitalistisk och inte nationellt bunden. Företaget ägdes av Alfred Nobel under en tid och bär därmed skuld även för Nobelpriset, som delas ut till personer som ”gjort mänskligheten den största nytta” och det inkluderar sådana saker som litteraturpriser, medicinpriser och fredspriser som delats ut till krigsherrar så som Barack Obama och Henry Kissinger. (fotnot 4). Bofors tillverkar utöver vapen även medicin alltsedan 1920-talet och är med andra ord också ett läkemedelsföretag. Bofors har sedan år 2000 bl.a ägts av amerikanska United Defense och brittiska BAE Systems. Det är alltså ett internationellt företag som till stor del ägs av utländska intressen utan någon partikulär lojalitet till en nation. Några av delägarna har bl.a varit den amerikanska Bush-familjen och den saudiska bin Laden familjen. Åren 2000 till 2015 har t.ex vapenexporten till Saudiarabien varit värd 5,34 miljarder kronor. Det är med andra ord svårt att tolka det som att det skulle föreligga anti-muslimsk agenda när några av de största köparna av svensktillverkade vapen är just muslimska nationer. Exempelvis har svenska vapen figurerat när muslimer dödade 257 civila i Bombay och när muslimer attackerade indiska parlamentet 2001.

***

Moralisk stormakt? 

Alla vet att Sverige under sin historia som nation varit en krigisk stormakt. Alla vet därutöver att Sverige inte befunnit sig i krig sedan fälttåget mot Norge 1814. Det är inte på något sätt problematiskt för en muslim att bekräfta objektiv historisk fakta. Det är däremot djupt problematiskt om muslimer anser att Sverige, av något outgrundlig anledning, skulle vara en moralisk stormakt som måste vara bättre muslimer än muslimerna själva. Detta problematiska perspektiv handlar mer om svensk självgodhet som påverkat muslimer i Sverige än det handlar om korrekt moral. Rätt moral är islamisk moral, på individnivå såväl som på samhällelig nivå. Sverige är ett icke-muslimskt land vars statskassa fylls på genom ocker, casinoverksamhet, vinmonopol, tobaksskatt och oislamisk beskattning av medborgarna. Muslimer bör med andra ord vara vaksamma så att de inte blir påverkade av svensk självgodhet och lurar sig själva att tro att Sverige skulle ha större globalt ansvar än andra nationer.

***

Är vapenexport någonsin legitim? 

Det är ytterst få eller ingen, varken muslim eller icke-muslim, som hävdar att vapenproduktion på svensk jord i sig är omoralisk. Att Sverige som neutral nation producerar sina egna vapen för sitt eget försvar finns det få som kritiserar. Tvistefrågan är huruvida vapenexport till andra länder är moraliskt försvarbart. Men lika viktigt som producenten och försäljaren är köparen och mottagaren. Vilka är det som köper svenska vapen? Vi bör som muslimer i Sverige fråga oss vad vi bör kalla till (ma’ruf) och vad vi bör varna för (munkar)? Gud säger: ”Slut er inte samman för att befrämja synd och fiendskap” (5:2). En muslim är förbjuden att sälja druvor till den han vet kommer tillverka vin, eller att sälja vapen i tider av tumult, eller att sälja ett hus han vet kommer användas till bordell. Att förstå konsekvensen av sin handling är något en muslim måste göra. Det är även det råd han eller hon bör ge till icke-muslimer. En fråga värd att reflektera över är om det skulle vara så att Sverige endast levererar vapen till muslimska nationer, hade detta då varit moraliskt försvarbart? Om vi genom ett tankeexperiment frågar oss själva huruvida vi anser att vapenförsäljning i sig själv, sui generis, är av ondo eller om det är att Sverige säljer vapen till aktivt krigande icke-muslimska nationer som USA? En sådan tanke medför att Sverige, på ett moraliskt plan, skulle kunna förse Saudiarabien eller kärnvapenlandet Pakistan med vapen utan att svenska muslimer protesterar. Om vi blickar ut över den muslimska världen så finner vi ofta diktaturer där befolkningen är muslimsk och statsöverhuvudet är muslim. Skulle då Sverige, enligt islamisk moral och islamisk rättstradition (fiqh), kunna sälja vapen till muslimska länder utan att svenska muslimer protesterar? Vilket muslimskt land skulle i dagsläget besitta sådan islamisk moral att Sverige med gott samvete skulle kunna sälja dem vapen?

***

Vad kan vi som svenska muslimer göra? 

Vi kan som svenska muslimer inte hindra vapenexporten genom handling (bi l-yad). Det vi kan göra är att försöka hindra exporten genom tal (bi l-lisan) och minnas att aggressivt tal inte leder till framgång. Det minsta vi kan göra är att avsky företeelsen i hjärtat (bi l-qalb). Vi bör dock rikta vår vrede i rätt riktning. Den korrekta positionen är att muslimer i Sverige bör arbeta för fred och sämja, regionalt och globalt. Svenska muslimer och svenska icke-muslimer, som medborgare i landet Sverige, bör även fortsättningsvis protestera över svensk vapenexport. Vapen dödar människor. Sändebudet ﷺ sade: ”Den troende skyddar sin tro så länge han inte spiller andras blod” (Bukhari). Muslimer bör höja sin röst för att rädda människoliv, oavsett om det gäller muslimer eller icke-muslimer. Gud säger i Koranen:

Vi har sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort det möjligt för dem att färdas över land och hav och försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av de andra varelser som Vi har skapat.

Gud sade även:

Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden.


Fotnot 1: Sverige har onekligen varit ett korsfararland under tidig medeltid. Svenskar bedrev korståg mot Finland, Karelen, Ukraina, Ryssland och Baltikum.

Fotnot 2: ”Numera har internationaliseringen av rustningsindustrin gått så långt att man kan fråga sig om det överhuvudtaget finns några ”svenska” vapenföretag: Bofors i Karlskoga, som tillverkar kanoner och granater, ägs av BAE Systems. Samma ägare har Hägglunds i Örnsköldsvik, som producerar bandvagnar och granatkastare. Sprängmedelstillverkaren Eurenco Bofors kontrolleras av franska SNPE. Saab i Linköping bygger Jas Gripen och har nu även gamla Ericsson Microwaves tillverkning av flygradar under sina vingar. Men en femtedel av Saabs aktier ägs av BAE Systems. Kockums i Malmö och Karlskrona, vars ubåtar och korvetter erövrar haven, ägs av tyska Thyssen Krupp” (Sydsvenskan 2007-10-14)

Fotnot 3: Svensk försvarsindustri står numer i stort sett fri från statliga intressen. Så ser det inte ut i andra EU-länder. Där ägs många av försvarsföretagen av staten och det gäller kanske i synnerhet EU-jätten Frankrike. ”Det klart att vi vill att det ska komma svensk försvarsindustri till del. Det är viktigt att vi är med och får del av det här”, sade statsminister Stefan Löfven (S) när riksdagens EU-nämnd sammanträdde på onsdagen inför toppmötet. (Metro 2017-06-22)

Fotnot 4: För vidare läsning klicka här.

Skriv en kommentar