Fråga:
Hedervärde lärare, systrarna i vår gemenskap diskuterar sakfrågan om en kvinna kan bege sig ut på resa utan hennes mahram och huruvida den tillåtna resans längd ska mätas i tidsenheter (antal dagar) eller i färdsträcka (antal kilometer). Skulle du kunna förklara malikiskolans åsikt? Om en kvinna kan resa till ett fjärran land ensam eller tillsammans med en grupp kvinnor om hon kan nå fram till destinationen inom 24 timmar så tillåter det i stort sett alla resor eftersom dagens infrastruktur möjliggör alla resor inom denna tidsrymd. Vänligen förklara villkoren både för gifta kvinnor som ska beskyddas av sin make och ogifta kvinnor som ska beskyddas av den som har plikten att beskydda dem.
Svar av shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani:
I Allahs namn, den Nåderike den Barmhärtige
Må Allah välsigna vår mästare Muhammad och hans familj och följeslagare
Den textuella auktoriteten som definierar denna juridiska fråga (mas’ala) är det profetiska uttalandet som säger: “Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Allah och på Domedagen att färdas en dag och en natt utan en mahram” (Ahmads “Musnad” och al-Bukhārī och Muslim i “Sahīhayn” [nr 1088 och 3245.
Det som det refereras till här är ett helt dygn. Men som vi kommer förklara nedan så finns det olika återberättelser som återger olika tidsramar.
I sin välkända “Risāla”, så säger Ibn Abī Zayd al-Qayrawānī följande:
“Det är inte passande (lā yanbaghī) för en kvinna att resa utan en mahram om resan är längre än en dag och en natt eller längre, förutom den obligatoriska pilgrimsfärden som förklaras av imām Mālik som sade att det är tillåtet för henne att färdas dit med en grupp kvinnor om det inte finns en mahram som kan resa tillsammans med henne”.
I sin kommentar på “Risāla” så förklarar shaykh Zarrūq följande:
- Frasen “det är opassande” (lā yanbaghī) betyder i denna kontext “det är otillåtet” och omfattar både det klandervärda och det förbjudna. I detta fall betyder det förbjudet, på samma sätt som Ibn Abī Zayd al-Qayrawānī sager “det är passande” (yanbaghī) att en fastande person skyddar sin tunga och kroppsdelar” som betyder att detta är obligatoriskt och inte bara en rekommendation.
- Det finns många olika varianter av hadithen om kvinnors resande som nämnts ovan och vissa nämner “tre dagar” eller “längre än tre dagar”. Anledningen till att haditherna uppger olika tidsenheter är att olika personer frågade profeten ﷺ om detta vid olika tillfällen.
- Sakfrågan berör det som kan definieras som en “resa”.
- Gällande grunden för denna dom säger Ibn Rushd den äldre att ett dygn är den tid som man utgår från att en make skulle vilja umgås med sin hustru som äkta makar gör. Detta är orsaken till domen, säger han. Man utgår inte från samma sak gällande kortare tidsperioder. Med andra ord, det som är grunden för domen är att undvika fitna. Detta är roten i domen, och det handlar inte om att hon ska “nå fram till destinationen tryggt”.
Denna hadith gäller alla former av resor, vare sig det är på land, hav eller i luften.
Några av lärarna till Ibn Rushd den yngre sade att hadithen bara gäller en yngre kvinna och inte en äldre kvinna som får resa utan en mahram under längre tidsperioder (se kapitlet om diverse sakfrågor i boken Al-Muqaddimāt al-Mumahhidāt).
In “Al-Fawākih ad-Dawānī” säger imām an-Nafrāwī att det rör sig om de kvinnor som män inte längre finner åtråvärda så som om en äldre kvinna reser med en äldre man som vi antar inte har samma intresse i henne.
Al-Baji beskriver i Mawahib l-Jalil den bakomliggande orsaken: ”Grunden (’illa) till varför en kvinna är förbjuden att resa ensam utan en mahram är att hon är ålagd att skydda sin skönhet genom att täcka sig”.
För att sammanfatta:
- Resor bedöms i tid och antal dagar.
- En kvinna tillåts resa utan sin mahram om resan tar mindre tid än ett dygn eller mindre än tre dagar, beroende på hur en “resa” definieras och baserar sig på var en person befinner sig och hur länge en person måste resa. Det är därför de profetiska uttalandena skiljer sig åt.
- Orsaken till att resan är förbjuden är att undvika fitna för den man som har plikten att skydda henne.
- Detta gäller för en ung och åtråvärd kvinna snarare än en kvinna som män inte längre finner attraktiv.
- Grundorsaken till förbudet är inte att en ensam kvinnas resa utan beskydd medför otrygghet. Att resor över stora avstånd idag är trygga förändrar därför inte själva grundorsaken.
- Det finns ingen skillnad mellan en gift kvinna som skyddas av sin make eller en ogift kvinna som skyddas av sin förmyndare eftersom det textuella beviset refererar till en “kvinna” som reser “utan mahram” – oavsett om han är make, fader eller hennes broder, etc, och oavsett vem som är hennes mahram när hon beger sig ut på en resa, och Allah vet bäst.
