Abu Madyans sång

Sharh (Kommentar) på Abu Madyan al-Ghawths sång

Shaykh Dr Abdalqadir as-Sufi

(Weimar, Tyskland, 1998)

***

Det enda nöjet i livet finns i fuqaras sällskap. De är sultanerna, mästarna och prinsarna.

Det finns inget högre sällskap. De är till synes de lägsta av människor och hävdar sig inte vara förmer, men de är egentligen eliten, och de två världarna tillhör dem. Det är hos dem man finner al-maqam al-mahmud ty Sändebudet, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Sök efter mig bland de fattiga, ty jag sändes blott till er för deras skull” och ”fattigdom är min stolthet” och ”Allah älskar de fattiga”.

Sträva därför efter att befinna dig i deras sällskap och ha god adab i deras församlingar. Lämna din del bakom dig närhelst de skickar fram dig.

Befinn din i deras samvaro – I detta ligger hälften av kunskapens vetenskap. Vår kunskap är inte informativ, utan är en ärvd överföring. Att vara i fuqaras sällskap är likt en utvecklande vätska i vilken lärljungen blöts ned fram till dess att egenskaperna i jaget frambringas och kan urskiljas. Som vi ser längre fram i detta poem, liknelsens prägling sker genom att man utsätts för shaykhens ljus.
Andlighetens artighet har tre nivåer:

1) Adab gentemot Allah

2) Adab gentemot shaykhen

3) Adab gentemot skapelsen

Adab gentemot Allah har tre nivåer:

a) Utförandet av de obligatoriska handlingarna

b) Frivilliga nawafil-handlingar inom ’ubudiyyah – nattböner, att recitera Qur’an, wird, wazifas, diwan, asma al-husna.

c) Muraqaba. Att kalla på Honom genom det Högsta Namnet med djupkoncentration och stillhet fram tills dess att ens attribut rinner bort och hemligheten avslöjas. Hemligheten av muraqaba är mushahada (det betyder att självinspektionens hemlighet leder till ett reellt bevittnande)

Adab gentemot shaykhen har tre nivåer:

a) Handling. Att betjäna utan att döma.

b) Tillstånd. Att smaka på shaykhens tillstånd i de tre omständigheterna:

i) Dhikr – följ honom i hans koncentration på sin Herre.

ii) Fikr – följ honom i hans lovprisning av sin Herre.

iii) Himma – följ honom i hans längtan efter sin Herre.

c) Tillstånd. Minns att hans maqam är versen från Ya Sin:

”Och det kom en springande man, från stadens utkant, med orden, ”Följ Sändebuden!”.

Kärlek till shaykhen formligen drunknar i kärleken till Sändebudet.

Kärleken till Sändebudet drunknar i kärleken till Allah.

Adab gentemot al-fuqara består av tre delar:

a) Detta ser vi i den sista sentensen av denna vers: ”Lämna din del bakom dig närhelst de skickar fram dig”

b) Se deras felsteg som din spegelbild där du kan upptäcka vad som är fel med dig själv.

c) När du betraktar al-fuqara så bevittna Shaykhen.

Fånga ögonblicket och befinn dig alltid i deras sällskap. Vet att rida (förnöjsamhet) vilar över de som är närvarande.

Tro inte att inhämtande av kunskap bara hämtas från shaykhens föreläsning och tal. Det kommer från att man befinner sig i al-fuqaras sällskap. Att söka deras sällskap är en intellektuell verksamhet. Att lyssna på föreläsningen är en extatisk aktivitet. Sama’a är en rofylld aktivitet. Alla tre är villkor för ”att vara närvarande”. Det är denna omvandlande process som vi benämner alkemi.

Håll fast i tystnaden såtillvida du inte blir tillfrågad. Säg då, ”Jag äger ingen kunskap” och dölj dig själv bakom ignorans.

Tystnad får inte leda till att man drar till sig uppmärksamhet, men syftet är att undvika uppmärksamhet. Var inte rädd bland al-fuqara. Ingen bör lägga märke till din tystnad. Din tystlåtenhet är din seger, och genom din tystnad kommer din ignorans hastigt förvandlas till kunskap.

Sök inte efter andras fel såtillvida du inte ser ett tydligt fel i dig själv, men gömt.

Al-fuqara är felfria. När du ser dem som felfria så har du själv blivit felfri. När du blivit felfri så har du nått fram till din Shaykh.

Du kommer inte finna ett enda fel i Den Barmhärtiges skapelse.

Fram tills dess att du betraktar de sanna gudsälskarna på detta sätt, hur skulle du då kunna se det bland plågans folk och bland syndarna?

Sänk din blick och be om deras förlåtelse. Stå upp och be om ursäkt med gott uppförande.

Ingen skam. Detta är grundregeln i zawiyyan, och awliyas maqam. Detta är tillståndet “främlingen kastar ut den svage” och seger över hyckleriets (nifaq).

Om ett felsteg kommer från dig själv, så be om ursäkt och lyft ditt ansikte med ånger för det som frambringats i dig själv från dig själv.

Håll inte fast vid din dåliga gärning. Håll inte dåliga känslor inom dig. Släpp allt. Al-fuqara måste ha hjärtan likt barnen om vilka Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade:

”Allah älskar dem för tre ting:
Ett, de gråter lätt. Två, de hyser inget förakt. Tre, om du tar bort en guldleksak och skänker dem en leksak gjord av lera så kvittar det för dem”.

Säg, Din obetydliga slav har företräde att erhålla din förlåtelse. Uppför dig älskvärt med förlåtelse och håll fast i mildhet, O fuqara!

Sökarens framgång ligger dold i denna vers. Här finns snabb utveckling och seger över nafsen.

De förtjänar inte nedlåtenhet, och det är deras praxis. Frukta inte att de ska förtrycka eller skada dig.

Fram tills dessa att du smakar detta välbefinnande i al-fuqaras sällskap, så kan du inte smaka på välbefinnande när du är ensam. Om du inte kan smaka på välbefinnande i din ensamhet, så kan du inte nå fram till din shaykhs ahwal (inre tillstånd). När du väl har tillit med al-fuqara så kan du börja lita på dig själv, och då möter du din shaykh till slut, men inte som en vägvisare eller lärare eller ledare, utan som ljus som drar till sig ljus.

Var alltid generös när du prisar någon av bröderna både i det upplevda och i egentlig mening. Sänk din blick om någon råkar fela.

Att hylla fuqara innebär öppnande och befrielse, samt frihet från fruktan, och slutet på ensamheten.

Det medför medkänsla för de sjuka, tålamod med det gamla och generositet gentemot de unga.

Genom detta lär sig faqirat att hedra sina makar och fuqara att vara milda mot sina hustrur. Sänk blicken om någon skulle råka fela. Detta är en profetisk sunnah – att dölja brödernas misstag. Det är resultatet av att konstant yttra astaghfirullah. Det är orsaken till att brista ut i tabarak Allah. Ur detta härstammar shaykhens kärlek till lärljungen. Shaykhens glädje härleds ur två saker – när en murid motsäges och när murid avstår från att tala mot andra.

Betrakta din shaykh noggrant i alla hans tillstånd, så måhända hans godkännande kommer ses i dig.

Shaykhen har tre tillstånd inför allmänheten.

i) Mötet. Som en värd som bjuder in sina gäster, eller som en fader med sina barn. Här döljs allt under välkomnandets ljus, med uppmärksamhet och nyheter och i utväxlandet av artighet. Detta är den svåraste terrängen för den nye lärljungen. Lättsinne tillhör dagisets sfär, och där det finns lek finns det inget arbete.

ii) Vägledning. När shaykhen talar till en person, så tolka det som om det vore menat direkt till dig. Shaykhen döljer sin hårda uppfostran och döljer målet för hans uppfostran både i hur han klandrar och i hur han visar ömhet. När shaykhen talar till dig så betrakta det som att du står i ett vägskäl – och vänd inte ryggen mot din färds destination. Om han är nöjd med dig så använd det för att stärka din avsikt. Om han är missnöjd med dig så var glad att han funnit dina fel. När han talar om Allah, låt det sjunka in så att alla hans ord blir verklighet för dig.

iii) Frånvaro. När shaykhen drar dig undan från sällskapet under en sama’a eller i ett möte, så dyk med honom. Det är för detta som du påbörjade din färd. Det var för detta som du påbörjade din färd. Detta kommer leda dig till ditt hjärtas aula.

Måhända kommer hans godkännande ses i dig.

Detta är ett ljus från Allah utan någon medlare. Shaykhen ”utför” ingenting. Han erkänner bara de som Allah älskar. Detta erkännande har en dold visdom, både för honom och för dig. Shaykh Ahmad al-Badawi från Fes, må Allah vara honom nådig, sade: ”En blick från din shaykh utplånar tusen brister”. Detta är svårt att förstå för människor som är fastlåsta i ett tankemönster, men lätt att förstå för människorna som själva upplevt inre tillstånd. Detta berör den inre zonen, lubb, eller själva kärnan av människans självmedvetenhet. Dess liknelse är solens strålar. Om du sitter i solen så blir du bränd. Om du sitter med shaykhen så blir du renad, för att senare bli berusad och slutligen förintad. Som den som först värms upp och sedan bränns och som slutligen blir bländad av solstrålarna. Denna zon är en inre vrå och verklighet och här finner du hemligheten med att ”befinna sig i deras sällskap”.

Avancera allvarsamt och skynda dig att betjäna honom. Måhända blir han nöjd, men akta dig för att bli irriterad.

Att du betjänar shaykhen är en stor sak. Men en ännu större sak är att han faktiskt betjänar dig. Att hysa dåliga tankar om shaykhen innebär en risk att lärljungen blir förvirrad av nafsens illusion att det finns en motpartner. Det finns ingen. Abu’l-’Abbas al-Mursi, må Allah vara honom nådig, sade: ”Den som säger ’Varför?’ till sin shaykh kommer aldrig finna lyckan”. Glöm aldrig att kontraktet du har med din shaykh är att han ska ta dig från ’ilmi nafsika till ’ilmi Rabbika, från kunskap om dig själv till kunskap om din Herre.

Skaparens förnöjsamhet ligger i shaykhens förnöjsamhet och lydnad. Han kommer bli nöjd med dig. Akta dig för den som lämnar det.

Det finns ingen shirk här. Detta är Vägens folks hemlighet. Utan en shaykh kan en person inte segra över sin nafs. Ju mer ha kämpar mot sig själv desto starkare blir hans Ego. Uppmärksamhet stärker nafsen. Det som aktiverar nafsen kommer antingen vara i det yttre eller det inre. Om den aktiveras i det inre så är detta shaytans arbete, viskaren som lockar till dåliga handlingar. Det är därför som Moulay ’Abdalqadir al-Jilani, om vi följer hans ord, sade att muriden måste vara som ett lik i tvagarens händer i sin relation till shaykhen. Abu Yazid, må Allahs nåd vila över dessa stora helgon, sade: ”Han som inte har en shaykh som mästare kommer ha shaytan som mästare”. Det är därför sällskapet är ett så viktigt villkor på Vägen. Hur kan doktorn göra sin patient frisk om han inte träffar patienten? Själva rotfrågan är emellertid att muriden inte styrs över. Han måste av egen fri vilja se shaykhens önskan som sin egen önskan. Där ligger hans medicin. Muriden är den som lämnat över sin egen irada – sin egen fria vilja – till shaykhen för att snabbt kunna ta sig ut ur sina fantasier i khayal (den sinnesförnimmelse som länkar fasta ting med dess verklighet) och kufr (den övertäckelse som är själva Jaget).

Frukta Allah och Han kommer skänka dig urskillning.

Det betyder inte att du når dit genom dig själv, utan genom honom. Därefter kommer inte separationen beslöja dig från enheten och enheten kommer inte beslöja dig från separationen.

Ha vetskap om att detta folks väg innebär studier, och du kommer se att den som idag beskriver sitt inre tillstånd är där.

Profetens fosterland är ma’nawiyyah. I detta rike flyger hemlighetens fågel fritt över öppenheten i öppna landskap. Intellektet måste uppfostras att kunna färdas till detta indikationens rike, ishara, som är den subtila zon där man når fram till de egentliga meningarna genom antydan och kodifierade tecken som är onåbara för det rationalismens lägre förmågor. Förmågan till ishara övas upp genom dhikr (gudsåminnelse) och inte genom fikr (tänkande). Detta baseras sig i sin tur på himmah – den ständiga längtan som bara ökar och ökar och intensifieras. Det finns ingen ände på detta utom hos Den Älskade.

När får jag lov att se dem, var kommer jag få se dem? När kommer mina öron underrättas om deras förehavanden?

Shaykh Ahmad al-Badawi från Fes, må Allah vara honom nådig, sade: ”Om du bevittnat al-fuqara så har du också bevittnat Allah”. En gång blev han kritiserad av några ignoranta ’ulama som klagade på att al-fuqara utförde hadra. De lärde frågade vad som inträffade när al-fuqara dansade. Svaret som gavs var: ”Vi ser Allah”. De lärde utbrast att det var precis som de hade misstänkt och att de var skyldiga till shirk. ”Varför?”, frågade al-fuqara. ”Ser ni någon annat än Allah?”.

Vem är min är var kommer min like att tävla med dem i brunnar i vilka jag inte finner några orenheter?

När väl kärleken till Allah förankrats i hjärtat så blir faqiren en plats för reflektion, och en mötesplats och en väg till hjärtats lycka.

Jag älskar dem och behandlar dem varsamt och skänker dem mitt hjärtas blod – speciellt några utvalda av dem.

I denna elit finner man de utvalda. Några är berusade och vandrar hjälplösa omkring i majestätets kärlek. Andra är nyktra, stillsamma, mäktiga och begrundar Skönheten. Andra är både nyktra och berusade samtidigt, de är stillsamma och satta i rörelse samtidigt, och majestätet hindrar dem inte att se skönheten och skönheten hindrar dem inte att se majestätet. De är perfektionens folk.

Ett folk med upphöjda kvaliteter – var de än sitter bevaras deras doft.

Detta är baraka. Baraka från hadrat ar-Rabbani, Härskarskapets närvaro. Den som förnekar barakan förnekar att Allah är Den Levande som aldrig dör. För muslimen så återfinns baraka i den svarta stenen, i al-Rawdah, på Laylat al-Qadrs natt, För en mu’min återfinns barakan i moskén och vid helgonens gravar – utan shirk eller bid’ah, för man behöver inte göra något speciellt för att uppleva det i de rättrognas närvaro. För en muhsin så återfinns barakan i varje träd och varje sten och varje blomma och varje människoansikte och i varje stjärna. Tabarak Allah!

Tasawwuf ges en väg genom deras karaktär på stigarna. De besitter upphöjd harmoni och mitt ögas njutning.

Sufism är inte en kodad doktrin. Det är Allahs mäns handlingar och inre tillstånd, de vi kallar rijal Allah. Det är dhawq. En smak för tillståndens folk. Bevittnande för bevittnandets folk. Utplånande för utplånandets folk.

Detta är folket som min kärlek är för och de älskvärda bland de som släpar sina klädnader i storslagenhetens makt.

Att älska de älskvärda är en enorm sak. Om du är närvarande när de träffas och utväxlar kärlek så har Allah skänkt dig av Sitt överflöd (fadl). Deras möten sker utan att bevittnas. När de separeras bevittnas det men sker egentligen inte. Deras enda syfte är att reflektera om Den Älskade. Detta är Ihsans maqam.

Må jag förenas med dem i Allah, och må min dåliga handling förlåtas och benådas av Honom.

Vilken du’a och vilket mål! Detta är Ibrahims maqam.

Och må välsignelser regna över den utvalde, sayyiduna Muhammad, den bäste av de som lovade och höll sitt ord.

Vilken bön och vilken belöning! Detta är Islams maqam. Vi tackar Allah för Islams gåva och den är sannerligen tillräcklig för oss. Ameen.